Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 29 januari 2017

Okej. NI vet den här nya grejen jag har skrivit på?

Nu blev jag tveksam.
Idén har skrivits om tidigare. För så länge länge sedan att det var typ när Jesus gick på vattnet. Men den har dramatiserats sedan dess.
OCH JAG HADE INTE EN ANING!
Om det är en vanlig idé är det väl ingen fara. Skilsmässor, otroheter och testamenten kan ju beskrivas i oändliga former.
Men inte den här.
Fanfanfan.

Det kan vara så att det inte gör ett dugg. Ingen minns det där ändå och mitt upplägg är helt och hållet annorlunda.
Men kärnidén är exakt den samma.
Grrrrr.

Å andra sidan.
Glorias historia är också en på sätt och vis snodd plott men där var hela idén att den skulle vara det.
Nu måste jag tänka till.
Prata med min förläggare kanske.

Jaja.

Jag jobbar med Sonja nu och inget annat. Den andra får vänta till jag är klar med den här redigeringsomgången.
Och om vi pratar det manuset så sliter jag just nu mitt hår med vad den ska heta.
Jag kanske tar fram tre förslag och presenterar för er, så får ni säga vilket som känns mest lockande.

Just det har jag aldrig haft problem med. Jag stred för Gloria. Min förläggare ville ha en längre titel på den, men alla andra har jag döpt utan diskussion. Från Sonjorna till Toscana.
Casanovas kvinna döpte min dåvarande förläggare, kom jag på nu. Men det var omedelbart snorbra. Jag kände inte en sekunds tvekan när han föreslog den.

I alla fall.

När den här manusgenomgången av Sonja är klar, går det vidare till nästa instans: redaktören.
Hon, som det är i det här fallet, petar mer i detaljer än vad Teresa har gjort som fokuserar på den större bilden som storyn, dramaturgi och karaktärer. Både kommateringar och rena språkfel är redaktörens avdelning, precis som broderier som gröna koftor, träd och om vattnet är azurblått eller inte.

När jag får tillbaka det från henne sedan, vet jag inte. Men säg att jag får ett par tre veckor på mig till hennes redigering när jag väl får den. Eftersom hon är ny för mig vet jag inte hur det där går till. Alla redaktörer gör nog olika, men med det förra fick jag noteringar i ett utskrivet manus. Vi får se hur de nya gör.

Efter den omgången (nr 2) går manuset till korr. Då läser många personer och leta fel. Detaljer. En tappad bokstav. Ett namn som står fel (som vi missade i Gloria men rättar till till pocketen.)

Sedan läser jag en sista gång. Är något fel efter det kan all skuld läggas på mig. Det är mycket bättre än att jag är arg på någon annan.

Sen tryck.
Tjohej.

MEN VI BEHÖVER ETT NAMN!

Till nästa vecka då omslaget fotas.
Iiiiii.

Idag ska jag på bio.
La la Land.

Jag inte läst på. Inte lyssnat på musiken. Till skillnad från andra, vill jag att musiken ska drabba mig i en musikal. En sådan som Phantomen gick ju inte att undgå att ha hört det mesta från, men många andra har jag fått presenterad för absolut första gången under musikalen.

Jag vet inte ens om La la land har ny musik eller goodies. Oavsett är jag tokladdad efter att alla har gett den toppbetyg.
Alltså är jag ledig idag eftersom jag måste fön håret (!) sätta på mascara (!) och åka till annan förort (!).

(!) betyder att det är så ovanligt att det är värt att notera.

Wohoo!








3 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Då önskar jag dig en skön, ledig dag :)

Ebba Range sa...

Kör på - kan ju inte bli precis likadant!

Åsa Hellberg sa...

Tack Eva-Lotta-

Tack Ebba.
Jo, premissen är exakt likadan. Exakt!