on my hands, och frågan är väl vad jag ska göra med den.
Nu ska jag redigera Sonja 3, sedan Nikki (nästa år), men utöver det då?
Jag skriver på nytt manus, men kan jag/förlaget ge ut mer än en bok på ett år?
Eller skriver jag i så fall för 2019 - vilket känns helt utopiskt just nu?
Ska jag som den coach jag är hålla lite skrivkurser?
Eller föreläsa om 50 (haha, det blir ju positivt ...)?
Korrekturläsa för andra?
Det är funderingen den här morgonen innan jag åker och handlar och drar igång redigeringen av Sonja3 - som ska bli en sann glädje, även om jag just nu tycker att det känns oöverstigligt svårt. Teresa har frågat mig om något som jag inte vet om det är genomförbart (få, utöver författaren, inser komplikationen med att flytta scener som det här gäller.) Det troliga är att jag löser det, men kanske inte så som hon har tänkt utan med något annat.
I alla fall.
Så här känns det alltid innan jag drar igång och coachtipset är att bara se ett kapitel i taget. Tänker man på hela manuset sprängs hjärnan.
Och sedan att notera förändringar så att de löper med under arbetets gång. En liten sak i början kan ju få enorma konsekvenser senare i texten.
Jag brukar ha järnkoll, men när man bearbetar sin text för tredje gången kan man (jag) ändå vara lite förvirrad.
Vad bestämde jag mig för till sist?
Så.
Anteckna är en bra grej.
Nu ska jag åka och handla!
2 kommentarer:
Ibland, när jag gjort omfattande förändringar i texten, har jag parallellt jobbat med 4 - 5 kapitel öppna samtidigt för att jobba med specifika trådar i intrigen som påverkas av förändringar i inledningar eller specifika scener som måste skrivas om i princip fullständigt efter ändringarna. Allt för att ingenting skall bli bortglömt. Men sedan är jag helt slut.
Haha, ja, det är jobbigt! :)
Skicka en kommentar