Vad viktigt det är att vara oberoende.

Jag tänker ofta på det.
Hur jag närmar mig det men ännu inte är där riktigt.
Sådana lyxfunderingar har jag medan jag gäspar, kliar mig i huvudet och ser ut genom köksfönstret på morgontrafiken.

Och så tänker jag på dem som sitter  som fångar för att de har utövat sitt yrke som journalist. Där deras jobb har varit att rapportera verkligheten.
Hur ser deras tillvaro ut? Kan de fortfarande ha hopp om att bli släppta? Vad gör det med en människa att inte ha någon frihet alls,  att inte få tala i sin sak eller få en rättegång.
Eller mina banala saker: ta en kaffe när man är sugen, gå på toa , ta en tupplur i lugn och ro.
Sitta gäspande vid ett köksbord och se ut på morgontrafiken.

Dawit Isaak och många med honom sitter utan rättegång, är inte det otroligt svårt att förstå?

I USA, denna demokrati, sitter också många utan att få en rättegång.
4 miljoner fångar i USA (de står för 25% av världens alla fångar, men har bara 5% av världens befolkning) och mer än 90% av dem – i huvudsak svarta och spansktalande – har inte fått en rättegång. Istället erbjuder man kortare fängelsestraff, hotar med att om man inte erkänner och tar erbjudandet riskerar man att sitta inne för alltid.
En så kallad plea bargain.

Inga rättegångar.
Vad gör det med en nation?

Har ni sett 13:th, denna fantastiska dokumentär som går på Netflix?
Om inte, GÖR DET.
Allt den berättar är förstås ingen hemlighet, men jag hade faktiskt inte en aning.

Morgonfunderingar innan jag ska redigera Sonjas andra chans.
Lyllos mig.