Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 22 juli 2024

Det där att mitt psoriasis är så fint är ett under,

känns det som, och värt vartenda uppoffrat gram av gluten och mjölk. För visst är det en uppoffring, men jag tänker att det kanske är värre i fantasin än det faktiskt är i verkligheten när man väl börjar äta enbart det man (magen!) tål.

Just nu utesluter jag också ägg, och potatis (som jag har gjort länge nu). Eventuellt tål jag ägg, men jag inbillar mig att jag får en liten reaktion och det är inget förlust annat än om jag åker utomlands där det kan vara svårare att äta som jag gör. 

Just nu är de små fläckar jag tycker att jag fick efter glassen häromsistens på väg bort och det som den här sommaren har haft svårast att släppa, 10 cm eksem utmed utsidan av handen, är också, peppar peppar, på väg bort.

Det är så stor skillnad mot förra året, då jag utseslöt gluten men inte mjölk (bara laktosen) och potatis. 

Jag såg en intressant podd (den var filmad så kunde se den på Youtube) med en hudläkare, Kim Kardashian (som ofta pratar om sin psoriasis) och två programledare. Där sa läkaren att inom 3-5 år kommer kostrekommendationer för psoriasispatienter, det var han övertygad om. Han pratade också om att sjukdomen är mycket bredare än man ser på utsidan och att man definitivt bör kolla insidan med sin läkare en gång om året. Njurar, hjärta och andra organ kan påverkas av psoriasis. 

Jag ska verkligen försöka få en tid på min vårdcentral för att ta nya prover. Det skulle jag har gjort i Farsta när det hade gått ett år, i mars, men jag har ju flyttat sedan dess. 

Det känns så viktigt att ta hand om den här sjukdomen. Från och till känner jag av ett lillfinger, men jag håller det i schack via maten också, tror jag. Psoriasisartrit är ju inte helt ovanlig följd om man har utslagen på kroppen.

När jag kommer hem från flytten i Fjällbacka ska jag dessutom ta spruta 2 mot bältros. Jag blev rätt hängig av den första sprutan så vill gärna inte ha för mycket planer när jag tar den andra.


Typ så, när jag ska jobba. 



Dagens första arbetsplats

Nu, efter 50 tusen, går det snabbt mot slutet. Jag räknar med sju arbetsdagar till innan jag är redo att skicka första utkastet till Teresa. 

Sedan tar Spanien 2 vid, deadline den sista augusti, och där återstår massor både att skriva och ändra. Sedan ska jag varva ny bok med redigering av spanientvåan, resten av året. Jag ska iväg på biblioteksbesök, mässan och feelgoodfestival, så det är tajt som satan. Men det SKA gå, såklart. Wohoo!

5 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Ja, har du bokat boende på min ort? Skriv annars på Instagram så kan jag säga vad jag vet!

Åsa Hellberg sa...

Tack, snälla, bibblan bokar så det behöver jag inte tänka på.

Eva-Lotta sa...

Så smidigt!

Annika Estassy sa...

T har psoriasisartrit och det är kämpigt så bra att du är uppmärksam på ev. symptom.

Åsa Hellberg sa...

Har din man någonsin testat att ändra sin kost?