däremot mådde min stolsgranne mycket dåligt, hon tuppade av, fick kramper och gick från pratsam 81-åring som läste en pocketbok jag också hade läst, till att vara trött och rätt borta och hon kände inte igen mig. Helt förvirrad.
Jag bytte efter ett tag plats med hennes dotter som satt långt bak i planet, och då hade vi fått lite mer liv i henne. Men hon var så trött så trött.
När jag gick av satt dottern och sambo med damen och väntade på en rullstol. Jag hoppas att hon fick snabb hjälp.
Idag har jag hämtat Selma, handlat, plockat lite hemma, i morgon ska jag börja jobba och packa upp. Jag har inte ens öppnad väskan, jag har varit alldeles för trött. Och någon långpromenad har det inte blivit, vi har lekt ute (och inne), det har fått räcka.
Nu har hon fått ett ben och då lägrar sig lugnet.
Hon är alltid rätt upphetsad här dag ett. Vi har ju inte setts på två veckor. Benet är ett sådant som hon kan gnaga på i evighet. Ibland får hon ben som hon äter upp supersnabbt, det här är mycket bättre.
Hon ska tillbaka till Linnea på torsdag och sedan hämtar jag henne söndag till tisdag igen. På onsdag åker jag till västkusten, ska göra research och hälsa på mamma en sväng innan jag åker till Göteborg och bokmässan, där mitt program drar igång fredag eftermiddag och avslutas söndag vid 15 då jag kör hem till Stockholm igen.
Det var det. Snart en sista kissutgång och sedan ska vi lägga oss, Selma och jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar