Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 3 januari 2025

I år kommer 2 böcker från min penna,

 en av dem idag, WOHOO. 

Viva España!

Men framöver, nästa år till exempel, kommer bara en, vilket gör att jag får tid över. Antingen med att skriva för ett annat förlag (som jag har fått frågor om) eller så sysselsätter jag mig med något annat.

Så slog det mig, natten till igår, att jag ju faktiskt är coach. Har gått massor med kurser, har lång erfarenhet från gruppcoaching och att jag ju kan ta upp den sysslan igen. 

Den här gången med hugade författare.

Och att vänta är inte min grej, så jag slängde rätt per omgående ut en fråga på instagram och nu har jag en lista på 50 personer som är intresserade, i alla fall av att få mer information. Jag vet inte hur många som finns kvar när det är skarpt läge, förhoppningsvis 15 kanske? Eller 5. Vi får se. 

Nu ska jag bara styra upp det, så att jag till sist kan få ihop kanske 2 grupper, jag vill helst inte ha mer än 10 i varje så att var och en känner sig sedd och hörd, och får det som de betalar för: en hand att hålla i på vägen mot målet, som ju är fastställt: 

OM ETT ÅR (så länge pågår coachingen) SKA DET FINNAS ETT (grov)MANUS. 

Det som skiljer mig från andra, och är unikt, är väl att jag faktiskt har skrivit och givit ut böcker. 21 stycken närmare bestämt (IDAG). Vissa har till och med varit bestsellers (både i Sverige och utomlands). Unikt är också att jag håller klienterna i handen under ett helt år. Det är min USP (unique selling point.) Jag försöker också hitta priser som är "vettiga", utan att sälja ut min kompetens, och tänker varken vara dyrast eller billigast. 

Jag är ingen redaktör eller lektör, jag tänker inte ta på mig de hattarna också, utan jag kommer att hjälpa till att komma förbi fallgropar, hoppa över hinder, gå framåt när kroppen säger bakåt, överkomma huvudets många negativa tankar och nå målet. 

HUR ROLIGT JOBB??

Två gånger under året ska vi ses live, de andra kanske 8-10 träffarna sker online i zoom eller teams, det där kan jag inte men det kan rimligtvis inte vara så svårt. Jag har ju suttit i åtskilliga sådana möten.

Jag tänker också att jag ska ha en premiumkurs. Då ska privat coaching också ingå, exakt hur det ska se ut vet jag inte än. Jag tänker dessutom klämma in en lektör i slutet av kursen. Är det premium så är det. 

Mitt huvudarbete är ju fortfarande att skriva själv, så jag måste göra en extremt noggrann planering för det här framåt. Det går ju inte att säga "oh no jag måste till New York" när man har commitat sig till att leda en gruppcoaching och dessutom tagit bra betalt för det. 

Jag är så glad att hjärnan öppnade sig för det här, för när jag har tänkt coaching under åren har jag mest funderat på enskilda samtal med ledsna klienter, så som jag jobbade en gång i tiden.

Men det här är något helt annat. HURRA. Mitt företag heter fortfarande Hellberg coaching & Inspiration, det passar ju superduper.

Nu ska vi (Jonathan som jobbar på en marknadsavdelning, som har tusen bra idéer, är involverad och så taggad på att hjälpa till) se till att skapa en hemsida, göra en plan för träffarna, jag ska göra en "ingång" till arbetet, som vad man behöver för att komma igång: dator, wordprogram, sittfläsk och glasklara prioriteringar. Själva arbetet med manuset sköter ju klienten själv. Det är inte mitt jobb att berätta om hur man skriver en bok, det kan jag bara prata allmänt om. Men att peppa och ta bort hjärnspöken är det som är mitt fokus. 

Inför varje onlinemöte ska klienterna först via mail får beskriva vad de behöver stöttning i. Släpps ordet fritt finns det alltid pratglada som tar över och blygisarna blir tysta

Jag vill ju att varje person ska få sina frågor besvarade och bli sedda. Jag tänker också att alla lär sig av andra, det är i alla fall min erfarenhet från grupparbete. Det är oerhört sårbart att skriva, och det måste man vara medveten om.

Där har vi det, en liten ny plan inför 2025. 

Men just idag firar vi födelsen av ny bok. Min sista feelgood? På ett tag, kanske, men inte för evigt, det har jag svårt att tro. 

TJOHOO!



Fina Selma. På måndag åker hon hem till Solna.



onsdag 1 januari 2025

Gott nytt år!

 Bloggen går in på 16e året och ger mig fortfarande mycket. Ingenstans har jag en bättre dagbok, så är det ju. Jag vet varje förkylning, varje resa, varje manus tack vare den.

När vi var ute igår hörde Selma sådant jag inte gjorde, och ville inte gå på en promenad efter att det hade blivit mörkt. Nu var inte det heller min plan kanske, men längre än gräsplätten vid huset kunde vi ju gå, tyckte jag. Men nej, hon vägrade, så efter att ha kissat strax efter 20 gick vi in, och gjorde kväll. Hennes hörsel är förstås mycket bättre än min men det var inga smällare nära (det går ju inte att missa ens för mig), hon hörde dem uppenbarligen på håll.

Så vi la oss typ kvart över åtta, såg lite på tv, jag tittade på den UNDERBARA två-avsnitts långa The Split Barcelona. Vilken serie det har varit. Men nu är det nog slut på riktigt, tror jag. Se hela serien om du har missat den. Svtplay. 

Anyhow, jag tror att jag stängde av runt 23.30 och vaknade inte förrän Selma rörde sig runt mig (som jag sällan vaknar av, men jag var ju lite orolig för raketerna kl 00.00 så jag vaknade väldigt lätt) och då var klockan 00.45, och vi hade sovit över alltihop. 

I morse vaknade jag redan halv sju, smög upp, tände, klädde på mig, och tog fram datorn, när jag hörde pipet från sovrummet. Jag vet inte riktigt varför hon inte hoppar ned själv, men det gör hon inte. Hon piper och blir väldigt glad när jag hämtar henne.

Och när vi kom ut var det 1 dm snö på backen. Och regnade, upptäckte vi raskt. Så roligt men inte jätteroligt, hälsar Selma som har somnat om i fönstret.



Jag ska jobba. Gick hyfsat i mål med huvudhistorien igår och nu ska jag redigera de två parallella. Jag vet inte hur mycket jobb det är, säkert mer än en dag, men har inte fått svar från Lena på om jag får också i morgon. 

Annars får jag jobba med det medan jag skickar allt annat och så får hon peta in det i manus när jag är klar. 

Där har vi 2025. Inget nytt sedan 2024, ändå känns allt nytt, öppet och möjligt. Man måste ju bara gilla det!