Nu är det då torsdag,

 och jag har kontrollerat det för att inte återigen vara på fel dag.

3 saker händer denna dag. 

1. Klockan 10-11 är jag coach.

2. Det ska komma grejer från Ikea som jag inte kunde åka dit och köpa i helgen: gardinstång (och upphängningsgrejer till det), rullgardin (inte för att det behövs nu, men det ljusnar snart igen, mina vänner), besticklåda och sorteringskärl. 

3. Jag fortsätter redigera där jag lämnade det igår och hoppas att det går lika bra idag. Jag ska helst ha passerat hälften på söndag. 

Igår kom mina sängbord och herregud vad nöjd jag blev! Perfekt höjd, äntligen lite yta att ställa alla mina sängdutter på (vatten, handkräm, telefon, lypsyl, nässpray, näsdukar till exempel. 

Med de nya lamporna (och gamla plastväxterna) blev det så fint, mycket finare än vad som går att dokumentera. 

Nu skulle jag vilja få upp en spegel över sängen (en som jag har burit med mig från hem till hem, oftast har den stått i hallen) och ett par hyllor (behöver ett par nya), samt ett par krokar att hänga upp mina kläder och morgonrock på (har jag beställt), sedan är jag KLAR!

En vacker dag skulle jag nog också vilja ha tv:n på väggen. Det är förfärligt trångt i rummet och igår när jag skulle dammsuga var det otroligt knepigt. Det är ett pyttelitet rum med en gigantisk säng (en vanlig dubbelsäng, men herregud vad den ser stor ut i rummet), det går inte att komma ifrån hur fint det än är. 

Men sånt får ske efter januaris utgång i så fall, just nu är jag ... nöjd! (Fast det har jag sagt många gånger och VIPS har jag tagit tag i det jag skulle tagit tag i om ett halvår.)

Rykten från Ingarö säger att nu har nästa person flyttat in i min lägenhet (den tyckte jag ju alltid om, bara jag slapp att gå ut). Hoppas att den personen är snäll mot min bästa granne!

Jag är såååå glad över att vara tillbaka i Farsta igen. 

Paristavlan ska upp på väggen över vita skänken, det får bli när jag är i borrtagen framöver. Den väggen är i betong. 

Vi behöver ta nya tag med ensamträningen. Igår fick hon panik när telefonen ringde (leveransen av sängborden stod vid entrén 15 trappar med) och jag rusade mot dörren. Hon sprang efter mig och skrek och hoppade på mig. Det gick för fort och hon var liksom inte alls med på vad som hände. Så klart fick hon följa med, annars hade hon varit traumatiserad för evigt. 

(Jag är o-stressad nu och då är jag en helt underbar matte, vill jag bara säga. Pedagogisk, lugn och en fröjd för varje liten Selma).

Nästa gång ska vi göra det försiktigare. Hon ska var promenerad, få lite att äta (äter hon upp medan jag är borta är det ingen fara med henne). Jag får inte glömma att hon är tränad redan, att det bara är med mig som det inte har tränats. Igår sa kloklipparen att jag ska vara borta en stund, 30-45 minuter, så att hon hinner lugna sig själv. Det är också tipset som hundcoachen ger, sa Jonathan häromdagen (eftersom han vet att jag gillar hundcoachen, han är smart, min son). 

Där har vi det. Torsdag 18 december. Bra dag, så här långt. Om tre veckor åker jag till Gran Canaria.