När proppen går, som nu, pluttar man bara upp säkringen igen.
Tydligen blev köket överbelastatat. Jag hade igång diskmaskin (ska ju få en ny idag och måste tömma den gamla), kyl/frys, hade kopplat på ett element till ett av uttagen och när kaffebryggaren drog igång blev det för mycket. Gott så, då vet jag ju att jag inte ska värma upp köket och dricka kaffe samtidigt! :)
Gammal lägenhet, det gäller att komma ihåg det, oavsett nydragen el. I mina nyproducerade hände det aldrig.
Igår kom mina skåp och äntligen börjar det hända något. Dessutom fick jag tag på en tv-bänk till, exakt likadan som den jag fick av Jonathan och Linnea som var för smal, så nu har jag fått upp min tv på den. Nu ska bara kanalerna ställas in, vilket är ett jobb en morgon när man är pigg ... tack och lov är svtplay alltid lika okomplicerat och igår kväll var ju både Bergfeldt och På spåret nya.
Igår jobbade jag inte, det gick inte mellan alla transporter och omflyttningar, men idag ska det gå. Diskmaskinen kommer mellan 8-17. Det är en sådan dag. (Fick just meddelande om att den kommer mellan 8-11, vilket ju är toppen!) Och nu ringde de och sa att de snart är framme. Och nu är de här. För tredje gången kom samma trevliga kille. Först tv:n, sedan tvättmaskinen och nu diskmaskinen.
I alla fall: Planen är som alltid att redigera 20 sidor per dag (vilket är väl tilltaget, men som mål är det ändå bra, vi får se när jag kommer igång på riktigt). Jag har typ 25 dagar (om jag räknar bort lite jul). Det ska gå. Det är i alla fall roligt som satan. Jag har några coachingsamtal nästa vecka, men det är ju bara en timma och stör inte redigeringsjobbet.
I hallen står fortfarande en hel del som ska till soprummet och sorteras, men Selma blir så himla rädd om hon är med mig där så det blir väl en toppengrej för mig att göra ensam, så tränar vi på den saken också. Hon har det bättre hemma ensam en liten stund än att skaka av rädsla i soprummet när jag måste binda fast henne för att hon inte kan sitta stilla och vänta (OBS: är högst en meter ifrån henne, hon ser mig hela tiden medan jag går mellan sorteringstunnorna i rummet, men det hjälpter inte). Skruttan. Så modig ibland och så livrädd andra gånger.
Hade hon suttit stilla på kommando hade det inte varit några problem, men det gör hon inte på ett säkert sätt. Hon vill nosa och äta saker som ligger på golvet. Det är fortfarande som att ha ett barn som just har upptäckt pincettgreppet, trots att hon är 2 år.
Typ så, lördag 6e december. Bra dag, så här långt!





Inga kommentarer:
Skicka en kommentar