Inget från armen inatt eller idag. Och, trumvirvel, jag har sovit i ÅTTA timmar.
Tanken var att skjutsa Selma till Solna nu på morgonen, men det funkar bättre för mig att hon är hemma. Hon är snäll, de som kommer hit är allihop hundmänniskor. Jag kör henne i eftermiddag istället så hinner jag också träffa Mio. Det går så galet fort nu och jag vill inte missa flera dagar för snart går han, börjar skolan och tar studenten, så i eftermiddag ska jag hänga med honom och med hans föräldrar.
Jag har börjat samlat ihop skräp som måste bort och ska låta det bli dagens ensamträning för Selma. Jag måste till soprum och till mitt källarförråd som nu är fullt. I mitten av källarförrådet tronar mitt vita skåp och jag får nog ge upp det. Det kommer aldrig att komma in här, för den här lägenheten är full! Tyvärr gör det att förrådet också är fullt, för skåpet går inte att vrida och det täcker golvyta som jag hade kunnat organiera mycket bättre om det inte stod där.
(Update: Selma var inte cool den här gången utan ylade på insidan dörren medan jag väntade på hissen med alla sopor. Jag gick ändå, det fanns inget att välja på för det är tusen gånger värre för henne att gå med och bli fastbunden. När jag kom tillbaka, efter kanske tio minuter var hon i köket och jag skulle tro att hon hade somnat, men det vet jag inte. Hon blev glad, men inte helt vild – och sekunden senare var allt som vanligt igen.)
MEN, skåpet är inget jag tar tag i den här dagen, inte ens nästa. Jag tänker att det är en bra grej i vår, kanske. Så länge ska jag trycka in en matta (mina mattor återanvänds alltid, utom de som Selma kissat på för dem slängde jag nu) och en klappstol om jag någon gång får väldigt många gäster. Här i lägenheten står de i vägen. Någonstans har jag också förlägningsskivorna till bordet men minns inte var. I förrådet, bakom det vita skåpet, om jag har otur!
Idag blir vi 4 till lunch och jag har 8 platser, så några förlägningar behövs inte idag, tack och lov. Men någon gång vill jag fylla bordet med gäster, 12 är nog max. Jag älskar mitt stora bord. Det gör det förstås lite trångt men det är det värt. Och förresten måste jag gilla trångt för minsta lika glipa av golv och vägg har jag ändå en förmåga att fylla.
Häromdagen packade jag upp min rosa klocka, en dyr sak som jag köpte som present till mig (tillsammans med den lika dyra lampan, förstås, jag är grym på presenter!) Klockan går att ställa i ett stativ och innan jag hittar dess rätta plats på väggen får den stå i det. ÄLSKAR den!
Om exakt 4a veckor befinner jag mig på Gran Canaria, om allt går som planerat (det går väldigt många sjukor just nu, ju), på mitt absoluta favorithotell. Som jag längtar!
Jag har Cypern och Protaras som favvis när det gäller bad, för inget havsbad har någonsin varit varmare och renare än det, men när det gäller hotell så slår det här alla.
Morgnarna är kalla som tusan när man går (ute) till frukosten (där man kan sitta ute om man vill), så det behöver jag packa för. Jag har en rosa, perfekt, jacka för det. Och så byter man om från shorts till middagen, och det behöver jag också tänka på. Då är det inte kallt, för jag är ju dessutom tidig som tusan. Det finns två sittningar och den sena är alldeles för sen för mig, såklart.
Hoppas hoppas att det blir fint väder. Det kan man inte riktigt veta i januari utan bara hålla tummarna för. Det räcker med två timmar sol per dag för min del, ju.
JAJA, hur det än blir så blir det bra. Jag ska påbörja bok 3 i serien (medan bok 2 har återvänt till redaktören), och det ska bli ett sant nöje. Deadline är i september, men jag levererar gärna tidigare om jag kan.
Typ så, fredag den 12e. Bra dag, så här långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar