En vacker dag kommer jag ju att

 flytta härifrån. Det tror jag, faktiskt, inte nu när jag har råd med hyra och svindyr bil, men sedan. 

Och då tänker jag på hur jäkla smart min lägenhet i Fjällbacka var, sett till planlösning. Säng i köket, soffa och stort matbord i det stora rummet. Allt rymdes på 40 kvm.

Idag, när  man bygger ettor, är det inte alls samma smarta lösningar. Istället gör man kök som löper ut med en hel vägg och så ska allt rymmas i det rummet.

Planlösningen här är jag väldigt förtjust i. Det är något med det där att kan går runt i cirkel som jag gillar. Och att köket är avgränsat men ändå öppet, känns fint. I Farsta hade jag köket utmed en vägg och det var knivigt att möblera. 

Nu är ju jag ett MÖBLERINGSGENI, och därför fick jag till det, men ändå, det hade kunnat gjorts bättre. 

I andra tvåor i det huset, vars balkonger låg i norrläge och därför var helt ointressanta av den anledningen, var köket U-format. Det är också smart. Så hade jag det i Liljeholmen och trivdes med.

Det var morgonens fundering. Måndag. I eftermiddag får jag tillbaka mitt manus, och i morgon börjar jag jobba med det. I tre veckor är det min enda prioritering, utöver Selma förstås. Det återstår fortfarande massor!

Idag ska jag hämta den lilla snuttiluttan och hon stannar tills på torsdag. Första dagen är hon alltid lite spattig och därför är det bra om jag ägnar den här dagen åt henne. I morgon har hon lugnat ned sig och kommer att låta mig arbeta ifred. 

1,5 år är en mysig hundålder. Lite mognare fast fortfarande prillig och rolig. Vilken tur vi hade med vår valp. Jag träffade en liten rädd en, igår. Han var en pomeranien, en mini, 4 månader, och väldigt försiktig. Hans matte var så gullig så hon hjälper honom nog förbi den värsta rädslan. Jag minns inte riktigt hur Selma var. Det är ju först vid 12 veckor de är fullvaccinerade och ens får träffa andra hundar, men har för mig att hon alltid har varit social med människor. 

Linnea hade ju med henne precis överallt så hon är tränad på det redan från början, men det krävde ju att hon inte var alltför rädd i alla fall.

Den lille igår lät mig i alla fall hälsa, han så söt och pytteliten.

Här har jag tagit fram det jag skjuter bort när hon inte är här: leksakerna, hon springer alltid dit först när hon kommer hit, och kuddarna i hennes favoritfönster.  På golvet i hallen lägger jag vantarna hon fick av mig förra året. (mina dyraste, men som hon älskar dem fortfarande) Filtarna är för vårt mys i soffan.

Det var det. Jag ska dammsuga, svabba golvet i badrummet och sedan åka och hämta henne. Tjohoo.