flera möten och sedan presentation av deckaren för säljorganisationen tillsammans med Teresa, min förläggare, som nu går vidare och blir publicistisk chef på ett annan Bonnierförlag. Det finns ju flera.
Så jag har en ny förläggare från och med 1 februari, som praktiskt nog heter Åsa.
Teresa och jag har jobbat tillsammans sedan jag antogs på Forum i december 2012, med första utgivning 2014. Så för min del tror jag att det kanske är bra med en ny röst, nya ögon. Vi åt lunch igår, Åsa och jag, och det känns superbra.
När Teresa ringde och berättade grät jag, för hon har varit min klippa, men ibland får man slänga sig ut och se vad som händer och jag har en känsla av att Åsa kommer att vara superbra för mig. Vi känner varandra lite sedan tidigare, och hon har en hund! Lika gammal som Selma och lika många kilon tung (Selma väger nästan 6 kilon nu).
Och på tal om Selma: Linnea tog henne till veterinären i förrgår och tömde analsäckarna. Lilla pluttan. De hade inte hunnit bli inflammerade, tack och lov, och vi ska strö något över maten som ska göra bajset en aning hårdare (antar jag), för de där säckarna ska tömma sig själva när hunden bajsar och då får det inte vara för löst.
Jag har inte upplevt att det har varit det, men vi får ju ha koll, såklart. Hon var i alla fall helt obesvärad av det veterinären gjorde och att Jonathan och Linnea ens kom på det berodde på att hon åkte med rumpan på mattan där hemma.
Min grannes pudel har det ofta, men tror att då är det inflammerat. Ska kolla med henne. Det är en vanlig åkomma, tydligen.
Igår fick jag också en fråga från någon filmmänniska (via min agent) som vill köpa option på att göra något av España por favor. Och det får väl hen göra, tänker jag. Jag kan inte det där utan det får agenturen bedöma och ta hand om.
Vad man gör är att man skriver ett filmavtal men att det först och främst i det här läget handlar om att man köper en option som betyder att man får rättigheten att utröna om boken kan bli en film eller inte. Jag vet inte i vilket läge själva filmavtalet ekonomiskt träder i kraft, men det är nästan inte förrän första scenen spelas in.
Så när författare går ut och annonserar att deras böcker ska bli filmer, så handlar det alltid om att de har skrivit på ett optionsavtal. Film blir det sällan, tyvärr.
Optionerna på Sonja förlängdes hur många gånger som helst, men det var ju i flera år i olika filmbolag.
Det skrevs 5 eller 6 manus, innan SF gav upp efter pandemin och då hade vi kommit väldigt långt i processen utan att själva filmavtalet hade skrivits under och betalats ut.
Men kul att något har begripit att det skulle kunna bli en bra film.
Typ så torsdag, när jag är mer eller mindre utvilad igen. En tupplur när jag har jobbat klar, kanske, men är inte trött just nu.
Natten till igår vaknade jag 02.30, så när jag kom hem igår var jag totalt slut. Jag åt knäckebröd till middag, somnade två timmar i soffan, klev upp, borstade tänderna och la mig i sängen, somnade igen vid 22 och vaknade strax innan kl 6.
Där har vi det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar