I DN idag.

Jag vaknade av ett sms med den här i och blev genast på strålande humör. Jag utnyttjar det och drar igång redigering direkt.

Hoppas att ni får en finfin helg!
Personligen älskar jag dagens regn i förorten.

Då har jag mejlat dagens arbete till mig själv,

ska kolla om jag saknar något i kylskåpet, och sedan inte göra ett smack efter att jag i så fall har handlat.
Det är skönt och kallt här, den där tryckande värmen som har varit ett par dagar känner jag inte av alls idag.

I helgen ska jag fortsätta jobba, jag har tagit mina lediga dagar under veckan istället. 2/3 återstår i första redigeringsomgången.

I den här lägger jag både till och tar bort, utifrån inputen jag har fått från min förläggare. När något ryker måste det fyllas ut med något annat, och det är fascinerande hur snabbt jag accepterar förändringen.
En Lars-Olov har helt lyfts ut och jag saknar honom inte alls, trots att han var en mycket gemytlig karaktär.
Jag kan inte nog understryka hur mycket bättre det blir när man på riktigt sätter tänderna i texten.

I nästa omgång kommer jag förhoppningsvis ha satt de stora delarna, fyllt i de ologiska luckorna och kan ägna mig mer åt finlir som färger på klänningar eller hur det låter när någon går.

Det är på riktigt jätteroligt att skriva böcker!

Så här nära ligger han

Störtmysigt.

Idag ska jag jobba eftersom jag faktiskt struntade i det igår och åkte till Ikea istället. Där provlåg jag i sängar. Det är verkligen hög tid, för både rygg och axlar, att jag har en säng som är bekväm för mig.

Nu slänger jag mig över Nikki. Tjohooo

Nätterna är bedrövligt varma, tycker ni inte?

Jag svettas, och att få sätta sig på balkongen på morgonen är störtskönt efterson det fläktar skönt och solen kommer dit först efter 13.
Härom morgonen satt jag ute under parasollet när det spöregnade, funkade utmärkt måste jag säga. Avkyld är det viktigaste.
En gång i tiden hade jag en fästman som släpade hem en stor air-conditioninggrej varje sommar. Den lät som tusan men var väldigt effektiv. Det kanske är det man ska satsa på i mitt alltför varma hem.

Det var dagens småprat.
Jag sov (trots värmen) alldeles för länge (9,5 timmar!) och behöver verkligen komma igång med mitt arbete.
Tjohej, hoppas ni får en finfin dag!

Jag har ju bestämt att ha en läsdag per vecka hela sommaren (hela livet?)

och igår avslutade jag Malin Persson Giolitos ny roman:

Det är ett rättegångsdrama (tycker jag man kan kalla den för - förlaget kallar den rättegångsthriller) som handlar om Maja.

Jag vet inte riktigt med vilket superlativ jag ska börja. Den har storyn, språket och drivet. 
Men den har också något annat.

Till skillnad från Malins tidigare böcker (jag minns mycket väl hur jag läste hennes första på ett tåg från Stockholm till Karlstad. Det måste ha varit 2009) så måste jag inte sträckläsa den här. 
Tvärtom måste jag lägga bort den och tänka.

Den har så många bottnar och det gäller att hänga med när de egna tankarna dyker upp; Vem är jag. Hur hade jag reagerat. Vad gör jag med mina egna fördomar. Kan man lämna sin klasstillhörighet. Var hör jag hemma. Vem var jag på skolgården. Jag vet ju var mitt vuxna jag var för inte så många år sedan.
Hon sätter skickligt ficklampan mitt i mitt nylle.
Därav pauserna i läsningen. 
Jag kan ha lärt mig ett och annat av 18-åriga Maja och hennes sätt att hantera vissa saker är obehagligt lika mina egna.

Läs, säger jag nästan vördnadsfullt.

"De rikaste rika och de mest utsatta behöver sällan träffas. Utom i Djursholms allmänna gymnasium. Fem tonåringar, och en lärare som vill väl. Det slutar i katastrof. Nio månader senare ställs artonåriga Maja inför rätta. 
"Jag vet inte hur jag ska orka lyssna. Men det är farligt att släppa på koncentrationen. För då kommer ljuden. Ljudet när de kom in i klassrummet och drog bort mig, ljudet när Sebastians skalle föll i golvet, det lät ihåligt. Det dånar i mig, så fort jag inte passar mig kommer det tillbaka. Jag pressar naglarna in i mina handflator, försöker ta mig därifrån. Men det hjälper inte. Min hjärna släpar alltid tillbaka mig till det där jävla klassrummet." 

Störst av allt är en stenhård rättegångsthriller, ett inkännande porträtt av en ung människa och en svidande vidräkning med ett samhälle som obönhörligt håller på att glida isär. Ett drama som väcker frågor om skuld och ansvar, straff och försoning."

Ni kan köpa den bland annat här.

Min tavelvägg är snart fylld.

Av barntecknat, ärvt, auktion, fått och Ikea.

Jag inser när jag ser på bilden att Musse Pigg i hörnan nog måste upp lite för symmetrins skull.

Åt andra håller är det också fullt ; foton, kartor (New York och Londons tunnelbanenät, som inspiration av något slag), något grattiskort och lite sånt fint.

Jag är ju en sådan där hemmagrejare, som flyttar kuddar, möblerar om, ger Ikeasoffan nya överdrag, ställer fram ljusstakar, tar bort ljusstakar. Igår plockade jag bort allt onödigt och idag ska jag dammsuga.

När jag har handlat (nummer ett) och jobbat (nummer tvåtrefyra)

Det går framåt, är jätteroligt och det blir så himla mycket bättre!

Tre fjärdedelar kvar.

Ett tolfte land kommer att ge ut Sonjas sista vilja.

Tjeckien.
Klart idag.
Hurra!

Det var lite för kallt

för frukost ute i morse men det ser ut att bli en fin dag. Jag jobbar på så att jag kan ta ledigt efter klockan ett. Femton sidor är målet.
Heja Åsa!

Carries lägenhet i Sex and the city.

Jag har alltid funderat på hur den ser ut, har blivit förvirrad, har trott, men aldrig förstått var de olika rummen ligger i förhållande till varandra.

Men det älskade internetet hittade förstås direkt det jag sökte.

För övrigt vaknade jag HALV TOV idag, förvisso efter att ha varit uppe och torkat spyor vid halv sju, men ändå.

Regnet öser ned, jag sitter under parasollet på balkongen och har just ätit frukost där eftersom lägenheten fortfarande är varm sedan igår, och nu ska jag redigera tio sidor. Gärna femton, men det beror på hur mycket förändringar det är i de kommande. 

Ungefär så.

Hur mår ni? Har ni haft en härlig midsommar?

Det var så himla mysigt

att få umgås med de här två igår.
Jag är en otroligt lyckligt lottad mamma/svärmor.

Idag blir det en bra blandning av jobb och ledighet. Det enda jag har gjort hittills idag är frukost och rabattrens. Det är närmare 26 grader på balkongen och en cykeltur till stranden kanske inte vore så dumt.

Hurra!

Jag tycker att det är en sorgens dag

när nationalism vinner segrar. När MITT Storbritannien tar beslut som Putin, Trump och de där svenska partiet som jag inte ens orkar nämna vid namn, jublar åt.

Jag ska umgås med familjen senare idag men så länge tänker jag läsa. Redigera kan jag göra i morgon.
Det här är en väldigt konstig midsommarafton om ni frågar mig.

Jag äter enligt lchf igen.

Och det betyder ägg, skinka och avokado till frukost. Bilden är från igår.
Det var inte alls samma värme idag, ändå svettas jag som en galning.
Jaja.
En kall dusch och sedan manus kommer förhoppningsvis få mig att glömma det som i princip rinner i pannan.

Här och där bland löven

hänger lampor (som laddas av solljus) som lyser enbart när det är mörkt. Väldigt fiffigt och fint.

Jag skulle vilja kalla mig näsdroppsfri,

och det är lite magiskt med tanke på min användning under så många år.
Min tes när jag slutar med mina beroenden (nikotin, tuggummin och nu näsdroppar) är att om det funkar ett dygn som funkar det resten också. Alltså kommer jag inte att ge mig även om det känns omöjligt.

Däremot har jag alltid haft en egen teori om att mina torra slemhinnor i näsan inte får några bakterier att vandra in, jag har inte varit förkyld sedan i november 2014 och innan dess hade det också gått ett par år. Vi får väl se om det blir annorlunda nu.

Annars då?
Jo tack, jag vaknade tidigt med tanke på när jag la mig men det är utmärkt för då kommer jag igång och kan ta en tupplur senare.
Igår tog jag en läsdag och läste ut den här:
På andra sidan gatan, av Anne Liljeroth
Superbra.
Läs!

Jag har använt näsdroppar i många år, flera gånger om dagen.

Men nu kör jag en avvänjning och peppar peppar så får jag det att funka. I natt var första gången jag sov helt utan och det funkade ju finfint.
Heja mig!

Annars då?
Jo tack. Igår firade vi av Carina Bergfeldt som ska åka till USA och bli utrikeskorrespondent för Svt. Så himla spännande. I två år är hon där, och är mer eller mindre alltid i tjänst. Bevakningsområdet går från Kanada till Centralamerika, och vad som än händer i den regionen ska alltså Carina (och en kameraman) bevaka. Inte minst är det ju presidentval coming up. Bara en sådan sak.
Jätteroligt för henna.
Hurra!

Fler bilder hittar ni här hos Simona.

Lägg till bildtext

Sandra, me, Pamela, Krister och Susanne

Eftersom jag har varit ledig hela helgen, har jag förstås längtat tillbaka till mitt manus!

Idag startar jag redigeringen igen. På sidan 16.

Från och med nu blir det fyra dagars manus och en dags läsning (andras böcker, jag har en gigantisk hög att beta av och nu ska jag ta verkligt tag) per vecka. Jag ska försöka vara ledig två dagar och får väl passa in dem när vädret är fint. Det är ju inte så att det är just helger jag behöver vara ledig på.

Ungefär så, en måndag när skyarna ligger tunga över förorten.

Vad jag tyckte om filmen?

I loved it!
Sam Claflin, som spelar rollen som Will Traynor, är otroligt bra (en ny Colin Firth, jag lovar.)
Emilia Clarke är också jättebra, även om kanske Sam stjäl scenerna de har gemensamt.


SE DEN SE DEN, är mitt starka betyg!

Jag ska gå på bio idag.

Ska se den här av min favvis, Jojo Moyes.
Yes, jag har packat ned näsdukarna.

Och jag struntar helt i recensioner från medelåders gubbar som inte tycker att den här genren är härlig.

Åh, vad det är underbart att vara igång!

Allt blir bättre av redigering, kom ihåg det ni som suckar över att behöva ändra något.
Och helt ärligt så är det ibland det ibland bara en liten, liten förändring som behövs.
Man styrker en övertydlighet.
Lägger till en reflektion.
Ger någon en tanke.
Låter någon annan få göra något istället för att tänka.

Målet är femton sidor om dagen i första omgången. Fokus på storyn. Logiken. Tider. Vem och var.
I den andra är det mer finlireri.

Hurra.
Jag älskar att jobba!

Det är mörkt i förorten.

Jag har flera lampor tända. Nu har jag ju klätt sofforna i vinterkläder och det förmörkar onekligen även om jag mest vill kalla det myyyyysigt. Hehe.

Annars då? Jo, tack, jag väcktes även idag av en renovering någonstans. Idag borr, igår med hammaraktigt. Jag visste inte ens att man kunde renovera på det sättet här, det är ju trots att rätt sprillans nya lägenheter, men något gör man i alla fall för andra dagen i rad.

Men bra, då ska jag fortsättningsvis gå upp strax innan åtta, om jag nu kommer i säng ordentligt. Jag fastnar ju väldigt gärna framför tv:n/Viaplay/Vänner/HBO/Sexandthecity den tiden jag egentligen borde ha somnat.
Men nu är Carrie ihop med ryssen och just de avsnitten är inte mina favvisar, alltså kanske jag kan sikta på tidig morgon i morgon då jag på riktigt drar igång jobbet med redigeringen.
Idag ska jag köpa toner, printa kommentarer och läsa igenom noga. I eftermiddag ska jag till ögondoktorn och frågan är väl hur väl jag kan läsa efter det (beroende på om jag får sådana där pupillvidgande droppar igen eller inte.)

Ungefär så.
Det ska regna i tre dagar i Stockholm. Det kan egentligen inte bli en bättre start på min redigering!

Onsdag,

och jag har glömt bort bloggen. Men nu är jag här, utan att ha ett dugg att rapportera annat än att i morgon - och främst på fredag - börjar jag jobba hårt igen. Deadline mitten av augusti och första september drar jag igång ett nytt projekt.

Idag har jag fått allt material från Teresa = hennes kommentarer, men det är för sent för att sätta fart nu. Jag gör det i morgon när jag har köpt ny toner till skrivaren. Jag VISSTE att det var något jag skulle göra idag, men tror ni att jag kom ihåg det? Nej, just det.
Jag måste kunna skriva ut grejer, och tyvärr varnade inte skrivaren innan färgen var slut. Grrrr.

Istället har jag rensat det lilla förrådet i lägenheten (det enda jag har) så att det är möjligt att gå in där, jag har dragit fram grejer ur garderoben och så fort jag får en ny lösning på plats - typ en klädstång eller byråer, ska jag rensa ännu mer.
Och så har jag druckit kaffe i solen på balkongen och insett att det nog är kört för jordgubbarna. De mognar inte särskilt mycket och bladen är helt bruna och torra trots idog vattning.

Mitt högra knä har känts lite ostabilt

vid några tillfällen den senaste månaden och nu får jag ont när jag går en promenad typ.
Mitt på knäet, på framsidan under knäskålen.
Mest ont när jag sträcker på det. När det gör som ondast går det inte att sträcka.
Inte alls ont när jag sitter och inte alls ont alls nu på morgonen innan jag har kommit igång. Kan sträcka utan minsta problem.
Det kan bero på att jag spurtade lite uppför på cykeln, men å andra sidan kände jag av obalansen i det redan innan.
Några idéer?

Idag ska jag i alla fall ta mig till badstranden.
Jag får tillbaka mitt manus ikväll, så i morgon börjar jag bearbeta det. Deadline mitten av augusti.
Åh, jag längtar efter att jobba!
Det är oerhört roligt att redigera, och som vanligt behöver jag fylla på istället för att ta bort.
En karaktärs roll ska förändras lite, men det är inte ett jättejobb. Sedan är det mest bygga på som gäller.
Hurra!

"Annorlunda"

har ett par sagt om Gloria, och det blir jag förstås glad över (eftersom det har upplevts positivt.)
Frågan är om jag har lyckats göra Nikki på ett sätt som betyder ytterligare ett litet kliv åt något håll (förhoppningsvis framåt då ...)
Det återstår att se när jag ska till förlaget och prata manus idag.

I övrigt tycker jag att mycket är skit. Vi behandlar varandra illa i den här världen.

Fina omdömen om Gloria.

Så här skriver Ezter i en kommentar:

"Och jag har läst ut Gloria :) Jag tyckte om den, den var annorlunda mot dina andra böcker. Har haft Sonja-böckerna som favoriter, men den här är minst lika bra!"

Och så här skriver Sanna:

"Jag har läst Gloria och blev inte besviken.

Historien är spännande och flärdfull men ändå känns människorna

väldigt jordnära och "vanliga".

Det känns bra att  kunna känna sig "nära" dem man läser om.

När man kommer mer in i historien så "binder" den en så man

"måste" få veta vad som hänt innan Gloria var medveten om det som hände.

Det finns mänskliga öden, kändisskap, samhälleliga funderingar och historia samt

inte helt enkla relationer .

En roande men även tänkvärd handling.

Det är en bok som ger ett leende på läpparna samtidigt som den lämnar efter sig en del frågor till läsaren.

Det som jag kan känna var lite för mycket - är att det var för mycket ingående om sexet - men det är en detalj och något som jag personligen tycker är bättre att lämna lite åt egna utgångspunkter.

Jag väntar tills nästa bok kommer!"

(jag tog bort ett par meningar som var lite för avslöjande:)

Tusen tack!

Hos Hellbergs är det tvätt/städdag idag.

Igår var vi på Skansen; moster, kusinbarn och jag.
Urmysigt. Lite kallt, men det gjorde inte så mycket eftersom man ju hela tiden rör på sig.
Roligast var akvariet med aporna.

Babianfundering

Jag kallar den "Flickan och lemurerna"

Såklart man åkte tåg. Det är inte vi i sätet framför.

Och så satte jag på mina soffor vinterklädseln (de var vita tidigare - vita som ska tvättas idag). Har man finfina ikeasoffor kan man ju förändra dem lite som man vill bara genom att byta överdrag.

Grått grått grått

Jag har tyvärr inga småbarn

att ta med till Skansen, men idag ska jag få hänga med några andra som ska dit och det ser jag fram emot.
Främst babianerna, som om de har fått ungar, är fantastiskt roliga att titta på.
Jag älskar apor!

Alltså det där med glaskroppsavlossning

är verkligen inte muntert. Det känns som om jag har vattendroppar som flyter runt framför synfältet och det är ett ständigt gnuggande av glasögon som redan är rena ...

Jaja.
Ögat kommer att vänja sig sa doktorn.
Återbesök nästa vecka igen.

Fredag.
En sådär-helg vädermässigt.
Ska ni hitta på något kul?

Jag har sett Vänner

så himla många gånger, men aldrig förstått att i vissa vinklar använder man en annan skådis än den ordinarie. I avsnittet jag såg igår blev det tydligt när kvinnan som syns i högra hörnet inte alls är "Monica."

Det finns lite sådana missar här och där. Hår är en sådan där grej som många verkar ha svårt för. Luggen bakom örat är en sådan. 

En annan är i just Vänner när man avslutar en säsong, och ska öppna nästa med att man fortfarande är på samma dag och en av huvudpersonerna har blivit väldigt smal. 

"Chandler" har gått ned massor mellan två säsonger och från när han friar tills senare samma dag, saknas säker 15 kilon.

Det kan man ju inte göra så mycket åt, såklart. 

Men luggen tycker jag faktiskt att man ska hålla lite ordning på!

Jag har ingenting att prata om.

inte ens trams.
Det kan hända att jag laddar för måndag och Nikki-manuset. Det kan också hända att jag återkommer senare.
Livet är spännande, eller hur?

Jag blir så glad när jag får mina operamejl.

Som här från London:

"Dear Ms Åsa,

As we move into the next phase of our Open Up project, from Wednesday 15 June there are significant changes which will impact your visit to the Royal Opera House. We are doing all we can to make sure that your visit for a performance or backstage tour is as smooth as possible but please do allow a little more time for your visit as some routes within the building will change and may be unfamiliar to you. We will, of course, have ushers on hand to welcome you and ensure your experience is as enjoyable as ever.

We have introduced new pictograms on signage within the building to help you identify key areas at the Royal Opera House – so please do take a moment to familiarise yourself with these."

Nya fasaden, när opera i Covent Garden byggs om..

I London såg jag ingen föreställning men gick en guidad tur som var hur häftig som helst (coolast var att se balettens repetition) och ända sedan dess dimper sådana här små uppdateringar från den brittiska operavärlden ned i min inbox.

Jag blir lika glad varje gång.

Idag tar jag Cykeln till gymmet.

Det borde ju vara den perfekta kombinationen, tänker jag. Finfin upp- och nedladdning.

Jag har gett mig själv ledigt idag och ett par dagar framöver.
På måndag ska jag träffa Teresa och prata om Nikki.
Som jag har längtat efter att återigen försöka få ihop det. Till skillnad mot Gloria, där jag inte hade så mycket kvar att göra när manuset var lämnat till Teresa, känns det som om Nikki kan byggas på i någon slags evighet. Där handlar det snarare om att sätta ett bra stopp, och det ska bli spännande att höra vad Teresa säger om den och vad hon tycker att jag måste jobba mer med innan jag är klar.

Men Glorias form var det svårt att göra så mycket mer, men det var också formen som gjorde det enkelt att få med det mesta som behövdes redan i råmanuset.
Att skriva om en dag i taget per kapitel (i det här fallet en nedräkning till en premiär) var svårt i början, men sedan bara roligt. Gloria är också indelad i en ouvertyr och fyra akter och det var också kul att få ihop så att det stämde med 1. min berättelse 2. Operan Carmen.

I nästa roman, efter Nikki, skulle jag vilja skriva i en slags form igen.
Jag behöver bara hitta vilken.

Det var väl det.
Någon bild får ni inte, men hade ni fått det hade jag lagt in en sol.
Det är så det ser ut i förorten den här morgonen.

Och DÄR tryckte jag på sänd

till min agent.
Nästa vecka ska Gloria ut på införsäljning.
Håll tummarna för min fina bok!

Ingen cykling idag.

Är instängd och korrar det engelska manuset som jag har skjutit på alltför länge. Så 100 sidor idag, 100 i morgon.
30 kvar innan jag är klar för dagen.

Kämpa Åsa!

Jag har döpt henne

Till Cykeln.
Jag är helt sluuut i benen efter första varvet. Men vad roligt det var! 😀
Jag tror att cykeln och jag kommer att gilla varandra. Vi behöver bara bli lite vana.

Jag är alldeles yster,

för idag, för första gången på 25 år, ska jag skaffa en egen cykel.
Det är jättefina cykelvägar i min förort och med en korg på styret är det lätt att ta cykeln om man vill handla lite (drygt 2 kilometer till Farsta.)
Dessutom ger det förstås den perfekta vardagsmotionen, nu när gymmet inte alls har samma klasser förrän i slutet av augusti igen.

Först får den stå i lägenheten men sedan i cykelrummet, som ska finnas antingen i min port eller nästa, jag vet inte om jag har någon nyckel dit än så länge.
Och så måste den förstås få ordentliga lås så att jag törs parkera den utanför affären.
Hjälm såklart. Jag har två väninnor som har vurpat illa, den ena räddades tack vare hjälmen, så det är självklart tycker jag.

Cyklar ni?
Jag hoppas jag kan fortfarande. Senast jag satt upp på en var för just för 25 år sedan.

Jag vet inte vad de här heter,

men de har godheten att överleva min kanske inte alltför strukturerade vattning. Förra året var det såont om snälla växter på balkongen, för vädret var skit om ni kanske minns det. 

Jag hoppas att det här blir en finfin sommar, mest för alla ungars skull. Att bada och så kan väl ändå inte vara helt omodernt, kan man hoppas.

Idag har jag tränat. Tjoho. Orken är inte densamma som i april, men jag är snart tillbaka igen hur jag nu ska överleva att Friskis i princip packar ihop fram till 27 augusti. I alla fall mina klasser.

Jaja, jag får väl hitta på något annat helt enkelt. Träna ska jag göra, jag mår skitbra av det.

Jag åt frukost på balkongen i morse.

Jag ska försöka göra det till en vana, i alla fall sådana här morgnar. Ute är ju bra att vara. Av någon anledning kliar ögonen lite dock, så någon av blomstren kanske irriterar.
Men vad är väl lite kli i ögat när man kan titta på sina gamla palmer (som åker ut och in beroende på årstid) och se att de gillar sin hörna även i år.
(Nej, de är inte vackra. Mitt kriterie för att få vara med är att de ska leva, det är allt.)

Nu börjar jag redigera den engelska översättningen igen.
Tjohej.

Jag ska hänga med Jonathan idag,

få höra hans senaste uppdateringar. Det är alltid lika kul.
Vi gör inte särskilt mycket väsen av mors-dag i den här familjen. Inte av namnsdagar heller. Det enda vi firar är födelsedagar.

Däremot är en sådan dag som i söndags förstås ett utmärkt tillfälle att ses, men vi - Linnea, Jonathan och jag - ska nog ses i helgen istället. Gå på bio.
Nisse jobbar både lördag och söndag och det gör jag också (jag har fått hela veckan på mig till översättningen,) men till skillnad mot honom kan jag ju styra mina tider lite som jag vill.
Alltså funkar förstås bio utmärkt om nu kidsen vill det.

Det var väl det.
Nu ska den här svettbobban duscha (det skulle jag kunna göra fem gånger om dagen just nu. Det är klibbigt i luften.)
Tjohej.

Träning och korrläsning.

Det är allt som står på schemat den här dagen. Men det räcker för att fylla den.
Jag sa till min agent att jag är klart på onsdag, men det måste jag revidera till torsdag eller fredag. Det tar längre tid än jag trodde, hade "glömt" att det är ett petgöra och än mer så på engelska.

Ungefär så.
Vad gör ni?

Nu är det slut.

Maj har ju varit fantastisk med releasefest, Vårrus, onlinetävlingar och nu igår, sista stoppet på en turné hos åtta bokhandlare. Innan det var jag en vecka på semester med mamma och det var ju också supermysigt.

Elisabet och Jaana kom på besök i Farsta igår.

Nu är det nya tider.
Isolering, tystnad och bara emellanåt små utflykter i det som vanliga människor har som verklighet.
Jag gillar ju den kontrasten och oftare har jag det ju så än tvärtom.Det är tur för mig att maj inte är längre, för fyra intensiva veckor är väl ungefär det jag fixar.

Jag har nästan inte tränat alls, för mina tider har inte gått ihop med dem på gymet, men nu tar jag nya tag och slutar äta choklad och ser till att ryggen mår bra igen.
Tjoho.

Idag ska jag korrläsa Glorias engelska översättning som kom häromdagen.
Det ska bli väldigt spännande.

Ungefär så.
Vi hörs!

Jättereportage i Bohusläningen

är ju hur roligt som helst.
Jag var med när jag släppte Casanova för sju år sedan, me ingenting sedan dess.

Idag är det sista stoppet på min turné och jag har en stark känsla av att vilja gå i idé efter det. 

Maj har var en enastående månad på alla sätt och vis men nu är det dags att vända inåt och bara göra små korta utflykter i det vanliga livet.

Jag hoppas förstås att jag får fler möjligheter att prata om min nya bok, men just nu när inget är inplanerat kan jag ju lika gärna ägna mig åt nya manus. 

Hoppas att ni får en störtskön helg!

Jag får tillbaka mitt manus (Nikki) den 13:e juni.

Och just nu funderar jag, som sagt, på åttan (Nikki är det jag tidigare kallade sjuan.)

Det är en rätt skön känsla när allt ligger öppet, när jag kan välja att skriva precis vad jag vill. Så fort jag börjar är jag ju låst i en form och det vore både praktiskt och oerhört roligt om den känns lika flygande lätt som både Gloria och Nikki gjorde.

Å andra sidan skulle jag kunna skriva något helt annat.
Deckare.
Puttenutt (som många säker redan tycker att jag ägnar mig åt, men då har de inte läst "den lilla puttenutten på hörnet", typ). Eller så kanske jag ska ge mig på en allvarligt historia om död och bedrövelse.
Kanske psykologisk spänningslitteratur?
Eller skriva annorlunda. Med fler adjektiv. Lite krångligare, kanske. Det vore en rolig utmaning.
Jag skulle också kunna skriva en bok om helvetet, slash det underbara, med att vara 50 plus, med allmänna goda råd om allt från kost till sex.

Jodå.
Allt ligger där. Som ett vidunderligt, outforskat, smörgåsbord.
Kommer jag återigen att gå på köttbullarna, eller finns det en möjlighet att jag blir wild and crazy och attackerar en mer obskyr rätt som en märkligt inlagd gurka?

Det här funderingarna kommer förhoppningsvis att roa mig på resan till Åkersberga senare idag.
Eller i köerna på hemvägen.
Det var väl inte särskilt genomtänkt att åka dit en fredag eftermiddag, men vad trevligt det kommer att bli!

Hurra!

Mitt öga har just genomlysts

Bedövad, gigantisk pupill. Snart dags för doktorn.

Update: Fortfarande blödning. Återbesök om tre veckor. Om jag får plötsligt synbortfall måste jag genast till doktorn. 

Har avbokat dagens trevliga lunch med agent och författarkollegor. Ser suddigt och pupillen fortfarande stor efter undersökningarna. 

Vilar mig i form för de två sista signeringarna: i morgon i Åkersberga och på lördag i Farsta.

Tvättstuga och party,

det är så den här dagen ser ut.
I morgon ska jag till ögondoktorn igen, ett besök som har varit planerat längre än glaskroppsavlossningen (koll av tryck) och det passar ju superbra eftersom läkaren på ögonakuten tyckte att jag skulle göra ett återbesök.

Efter det, om ögat inte är för preppat med grejer som bedövning och pupillutvidgning, ska jag på lunch med agenturen.
På fredag är det signering i Åkersberga och på lördag det allra sista stoppet på min turné, i Farsta.
Sedan är min intensiva maj över.
Jag ska summera i juni, för just nu måste jag fokusera på kattkräkssoffkuddar som måste med i tvätten.
Det är tvära kast.

Vilken fantastisk dag det blev igår.

Först en tidig intervju med radio Stockholm, sedan hem, somnade om, och så iväg till Konsum och hämta mat.
In med allt (mat, filtar, tallrikar, bestick, t-shirts, goodiebags, vattenflaskor) i en taxi (fick inte plats i min bil) och så iväg.
Klockan 16 träffades Jonathan, Linnea och jag och sedan kom damerna en efter en.
En kort bit från mötesplatsen hittade vi den perfekta picknickgräsplätten och när vi var mätta gick vi vidare till startområdet.

Bildkavalkaden får berätta resten.
Jag ägnar mig åt tystnad och kontemplation resten av den här dagenefterdagen.
Det kommer en tävling - typ - på Instagram senare idag.
Hoppas att ni hänger med där!

Tack och lov

somnade jag strax efter nio igår, för halv tre var det kört och halv fyra gick jag upp och fixade frukost som jag sedan åt i sängen medan jag tittade på Sex and the city, denna serie som är genial på precis alla sätt. Jag kan replikerna, så många gånger har jag sett den.

Så god morgon på er.
Följ gärna den här fullmatade dagen på Instagram.
Jag ska försöka uppdatera så mycket jag kan.

Ciao!

Tur och retur Västerås.

Är inte sur, bara koncentrerad.

I morgon ska jag upp klockan fem eftersom jag ska vara med i Radio Stockholm halv åtta.

För att vara säker på att komma dit i tid, tjugo över sju, måste jag åka absolut senast halv sju.
Det är trafikverkligheten i Stockholm en måndags morgon, trots att jag bara ska köra drygt en mil.

Men jag har ätit på vägen och behöver inte bry mig mer om mat idag.
Alltså kan jag snart gå och lägga mig om jag vill.
Tjoho.

Mm, vad gott. Bra uppladdning för morgondagens Vårrus ....

I morgon ska det Vårrusas också.
Och på sätt och vis var det väl en alldeles strålande tajming att få glaskroppsavlossningen förra helgen istället för den här, för i så fall hade jag nog fått sitta på en filt och titta på.

Goodiebagarna är packade. Maten beställd och ska hämtas under dagen i morgon, och det enda som återstår är att ta sig till området med ovanstående OCH filtar, tallrikar, bestick, glas och vattenflaskor.
Hur det ska gå till vet jag inte än.

Ungefär så.
Hoppas att ni också har haft en bra helg!

Både i Haninge och i Ringen

kom det personer till signeringen för min skull.
Sånt blir jag så himla glad för.

Men sen kom det en gubbe som undrade hur en sådan vacker kvinna också kunde skriva böcker och sedan frågade han mig om jag hade sett Let´s dance. Själv gillade han mest den blondas lår.
Då bad jag honom att gå.
Gubbslem. Fy vad äckligt.

Resten av dagen tillbringar jag i soffan med att försöka hålla mig vaken. Mitt dygn har varit lite skevt de senaste veckorna och nu börjar det bli dags att återgå till det normala.

Det här är dock INTE normalt.
En skylt med sig själv på, som är så hög att jag måste stå på tå för att nå toppen av den.

Nu åker ögat och jag snart till stan.

Vi ska träffa Nisse innan dagens signeringar.
Mitt öga som fortfarande är suddigt, vilket märks mest när jag hänger över datorn. Inte lika tydligt på långt håll.
Men nu har jag tvättat mina fem par glasögon sjuttioelva gånger utan att det hjälper så MÅSTE helt enkelt vara ögat.
Men så här kan det vara ett tag, tydligen. Jag har läst på. Alla svarta prickar och trådar gör mig inget, det är suddet som är störande.
För min det får det en vecka på sig att bli bra.
I juni ska jag redigera.

Tjohej och god morgon!

En sväng till stan i morgon, sedan kan jag släppa Vårruset

tills på söndag när jag kommer hem från Västerås då jag nog måste fundera på om jag ska packa goodiebags hemma eller inte. Jag ska ju fylla bilen med mat, picknickgrejer och tröjor också.
Jaja, jag löser det såklart.
Min Fårda är större än den ser ut, när man fäller sätena.

Jaha, det var väl det innehållsrika inlägget den här dagen.

Tjoho, vad galet bra allt har kommit på plats idag.

Det återstår två grejer men sedan är Gloriateamet i Vårruset klart för start.
Vi har fått sååå fina giveaways att bara den påsen är värd att vara med i laget för.

Jag har två assistenter med mig, Jonathan och Linnea, som kommer att hjälpa till med diverse har jag tänkt.
Främst kanske med att bära och att fota. Jonathan brukar få till det där, så han får vara bildansvarig under dagen.

Vi är 32 anmälda och det är ju ett helt fantastiskt stort lag, eller hur?
Hurra vad kul, jag ser verkligen fram emot måndag!

I morgon är det en vecka sedan jag tränade senast,

och det känner jag i ryggen som är rätt trött på att ta det lugnt. Men med mitt schema framöver så är det rent nödvändigt.
Det kanske inte låter så mycket för er som har andra jobb, men för mig som är van att lalla runt hemma och fundera på nya idéer så är det fullt ställ från och med idag fram till nästa lördag och det är bäst för mitt öga om det hänger med.

Idag hämta grejer.
I morgon intervju med Bohusläningen.
På fredag åka till stan och hämta fler grejer.
Lördag signering bokhandel på Söder och i Haninge
Söndag, signerar i Västerås.
Måndag intervju P4 Stockholm 7.30, fixa/hämta picknick och sedan Vårruset på eftermiddag-kväll.
Tisdag inget än så länge.
Onsdag Forumfest.
Torsdag Agentlunch.
Fredag Åkersberga signering.
Lördag Farsta signering.
Söndag LEDIG!

Nu är det ju både fest och lunch i det där schemat, men det är ändå en ansträngning att se till att se ut som en människa och ta sig härifrån.
Sedan jag brände ut mig och sa upp mig från mitt alldeles vanliga arbete, i början av 2008, så har jag blivit trött när det är för mycket på agendan. Att jag har passerat 50-strecket spelar säkert också in. Så det här är ett maxat program för mig, men ack så roligt.
I juni blir jag ju eremit igen.
(Google har inte en enda bild på en kvinna - till exempel en författare i hemmiljö - men jag förmodar att det är för att vi förväntas vara något mer utåtriktade.)

Well.
Vi hörs sen, minsann.

Jag letar huvudperson

till Åsabok 2018, som jag ska börja skriva första september om allt går som det ska.
Just nu har jag inte en aning om vad den bokens ska handla om. Jag har en ganska oklar idé om själva upplägget, men den blir bara stark om jag hittar rätt karaktär.
Just nu tror jag inte att jag ska hitta något mer att skriva om, men det har jag tänkt förut och måste väl luta mig mot någon form av erfarenhet kanske.

I alla fall. Nikki, som är planerad för 2017, kommer jag nog att ta tag i i juni. Jag har fortfarande inte fått feedback på den alls, så man kan väl säga att den har mognat i tre månader på förlaget. Spännande!
Jag räknar i alla fall med att jobba med den hela sommaren.

Det är fantastisk roligt att släppa ny bok men min absoluta favorittid är när jag får låsa in mig, inte träffa särskilt många människor, och bara vara ifred med mitt manus. När folkskyggheten får blomstra. Den som är jag i alla fall till 90%, trots att jag kan vrida på den sociala sidan när det behövs (och då är det dessutom roligt.)
Jag kan vara den konstiga gumman på andra våningen som skymtar i fönstret bakom gardinen sin morgonrock. Det gör inte mig inte ett dugg.

Idag är ännu en vilodag för mitt fortfarande lite suddiga öga (jag blev varnad för att det kan hänga i några dagar och alla trådar och punkter jag ser kommer hjärnan att vänja sig vid ...) men i morgon har jag grejer jag måste ta tag i inför måndagens Vårrus.
Å vad jag hoppas på fint väder då. Vi ska ju ha picknick innan vi släpper loss i spåret.

Nä, det här är Stockholm maraton, men man kan väl ha mål?

Ögonstatus, fortfarande grumligt.

Balkongstatus efter blåst: krossad vas, vält kruka, vält väldigtstor kruka.
Netflixstatus: The paradise. Inne på andra säsongen av två. Gillar. Hjälten har en blick som är svår att återge i ord. Den går igenom rutan i alla fall.

Det var väl det, så länge.
Tjohej.

Tusen tack, Elisabet,

för din fantastiskt fina recension av Gloria!

Vi har ungefär samma storlek på pupillen, smajlin och jag.

Diagnos:

glaskroppsavlossning med en liten blödning.
Vanligt i min ålder, särskilt bland närsynta (sådana som ser dåligt på LÅNGT håll, ordet till trots.)
Hålla koll på att det inte försämras och låta bli att träna en vecka är receptet.
Att jag såg blixtrar berodde på att det drog i näthinnan och därför var den unge läkaren extreeeemt noggrann i sin undersökning för att se så att näthinnan var helt intakt.

Sedan kom jag hem, åt lite frukt och la mig för att sova en timma.
Jag sov i FYRA!
Well, guess I needed that.

Ikväll ska jag se en film hade jag tänkt.
Några tips?

Uppe bustidigt,

ska tillbaka till doktorn idag, och är förstås galet trött efter allt schlageri men blir så jävla lycklig när jag ser att Gloria har gått upp ett snäpp igen på Adlibris topp100-lista (som aldrig är 100 just på söndagar av någon anledning) och nu ligger 4:a igen (efter att ha legat femma tre dagar i rad) att trötteriet lite försvinner.
Hurra!

Den här dagen ska sedan, när ögat är genomlyst och förhoppningsvis, förhoppningsvis bevisat friskt, tillbringas bakåtlutad på något sätt.
I soffan eller sängen är inte så noga.

(Ps Heja Frans igår, störtbra tycker jag.)

Jag hann bara kolla ögat lite,

för de behövde droppa i grejer som skulle vidga pupillen och det skulle ta minst en timma innan det kunde göras, så ögonsköterskan sa att det var okej att jag kom tillbaka i morgon men att jag behövde söka akut om blixtrarna återkom eller om synen försämrades. Jag behövde ju åka till mina signeringar.
Hon trodde också på glaskroppsavlossning men att det var viktigt att säkerställa att det inte hade orsakat skador på näthinnan.
Åter i morgon alltså.

Nu är jag så tokslut att jag måste försöka sova en timma.
Hej hoj, och tack för alla hälsningar!

Jag får helt enkelt ta med mig sminkväskan,

och försöka få på mig ansiktet efter att jag har varit hos ögonakuten som öppnar klockan 8. Det blixtrar fortfarande och jag lovade mig själv att om det gjorde det i morse så skulle jag åka och kolla.
Jag ska vara i Akademibokhandeln på Lidingö klockan elva, och borde få ihop både och.
Men håret ska jag piffa nu. Och hitta kläder nu när sommaren försvann igen.

Ikväll kommer alla hit och kollar Eurovision. Alla som i Nisse, hans dotter, Jonathan, Linnea, Jonathans manager och hans väldigt gravida fru.
Hurra!

Och på tal om Nisse så var han med i Fyrans "Fina familjen" igår.
Han gör sånt ibland. Reklam och statistgrejer.
Fint va?

Glaskroppsavlossning.

Troligtvis.
Om synfältet plötsligt förändras måste jag åka akut, om inte så räcker det med att jag kollar det på Ögonakuten i morgon.
Problemet med det är att min turné börjar i morgon, men jag får väl försöka klämma in det innan Lidingö i morgon bitti, i alla fall om blixtrarna i utkanten av ögat består.
Mer än så är det inte, lite grummel, men inte så att jag inte ser. Det känns mer som om jag inte har helt rena glasögon, typ.
På flera ställen på nätet står att man kan kolla inom en vecka, så vi får se vad ögat meddelar i morgon bitti.
Jag har ändå en tid hos min ögonläkare på gång, för att kolla upp trycket som var lite högt förra året.

Ikväll ska jag se på let´s dance och jag hejar förstås på brudarna!

Intervjun som jag skulle ha haft med Bohusläningen idag blev inte av

så istället sov jag och sov jag och sov jag och sov jag.
Jag var uppe någonstans mellan natt och morgon och torkade kattspyor men sedan sov jag ännu mer.
(Intervjun blir nog nästa vecka när reportern är frisk igen.)

Istället kom den här ut, den publiceras i min lokala papperstidning nästa vecka.

I morgon drar turnén igång på Lidingö, sedan är det lite blandat fredag till söndag fram till morsdag sista maj.
Håll en tumme för att Fårdan håller. Och för att det inte blir för varmt eftersom jag inte har någon AC som funkar.
22 tusen mil har hon snart gått. Att laga AC:n kostar eventuellt lika mycket som hela bilen.

En av många fantastiska buketter som just nu står lite här och där i min lägenhet.