Hurra, jag har fått tillbaka Toscana tur och retur,

och har nu två veckor på mig att korrigera det som min förläggare har påpekat efter den stora, helt galna, omarbetningen jag gjorde under sommaren.
Eftersom jag är en skrytig typ vill jag förstås berätta vad hon sa i sitt mail.
Till exempel:
Värmen, bubblet, skrattet, kärleken sitter.
Härliga karaktärer som är så mänskliga.

Få som skildrar män så fint som du gör.

Jag smackar förtjust och tar mig an det hon påpekar i manuset.

Förmodligen är inte det samma smekningar på hennes anteckningar där, men det blir toppen när det blir klart även om jag kan tjura ett kort ögonblick när hon tycker att jag ska ta bort eller förändra något som jag tycker är glimrande. 

Hon har oftast rätt. Mest hela tiden om jag ska vara helt ärlig.     

Igår efter lunch gav min rygg upp. Från svanken och uppåt.

Jag har känt att något har varit på gång, en trötthetskänsla, och igår hade jag bestämt mig för att köpa nya gåskor. Gympavariant.

Men det hann jag inte innan ryggen brakade.

Anyway. Piller direkt. Vilade och vankade om vartannat. Hämtade Nisse, och ont som tusan. 

Låg ned och tittade på teve, vilket gick bra.

I morse vaknade jag och kände ingenting.

Men nu gör det lite ont igen, alltså har jag tagit nytt piller.

Inte sämre idag, och det är jag tacksam för, men ska inte sitta för länge. Bättre med en promenad har jag läst mig till.

I helgen ska Nisses dotter vara hos mig när han ska på kurs.

Supermysigt.

I morgon ska vi på Flashdance på Chinateatern.

Det vore bra om min rygg är i storform igen då.