står i hallen och skriker. Eller i gästrummet. Jag sitter i soffan så jag ser honom inte.
Det är svårt att säga vad han vill. Troligtvis att jag ska hämta honom, men det kan han glömma.
Mina dagar som betjänt är över (om ni såg mig nu skulle ni se hur oerhört nöjd jag ser ut över det.)
Jag har sprungit sedan Jonathan föddes för tjugo år sedan. Det fanns ju ingen pappa i den här familjen som kunde ta varannan löpning. Fem år senare kom Misse till familjen och då fick jag en till att hålla nöjd.
Mitt mål har alltid varit att alla ska vara nöjda och glada. Visst låter det fint?
Det är det inte.
Det är rätt ego.
Är alla nöjda mår JAG mycket bättre, det är hela grejen med det där.
Nu kom han.
Hoppade upp och lade sig bredvid, istället för att gorma i hallen.
Topp, för nu ska vi skriva lite.
Manus sex.
Hurra, vad det blir bra!
Sedan ska jag på Nisses släktlunch.
Skotskt tema.
Ska bli väldigt intressant (och trevligt!)
2 kommentarer:
Åh! Skotsk tema-vad spännande!
Lova att fota män kiltar om du ser några. Det är bland det snyggaste jag vet på en man ;)
Och ha det så trevligt...:)
Tack! Det var supertrevligt men tyvärr tordes jag inte närma mig kjolarna:)
Skicka en kommentar