Två av mina förlagskollegor,

Agnes Hellström och Frida Skybäck har en ny författarpod.
Det här avsnittet handlar om bokkontrakt.

Själv har jag ju glidit på en macka igenom de där processerna.
Aldrig blivit refuserad, annat än när jag samtidigt har blivit antagen, så jag känner inte igen problematiken för egen del.

Däremot ska jag sluta säga att jag har haft tur.
Jag tror att det istället har handlat om att jag har haft tajming; det som har varit på gång, är det som jag velat skriva om, trots att jag har varit omedveten om det under processen eftersom jag skriver om det som hjärtat är fullt av.
Det är trots allt en milsvid skillnad mellan en självbiografi och glada böcker om människor som har fyllt 50, och i båda fallen har jag blivit antagen direkt.

Det borde kanske ge ett visst självförtroende.
Det gör det inte alls.
Jag är fortfarande lika rädd för att inte räcka till, att nästa manus kommer att refuseras, trots att jag säljer så många böcker för ögonblicket. 
Upp som en sol, ned som en pannkaka.
"Åsa Hellberg?
Ja, just det, det var hon ja.
Hon som skrev böcker som man blev glad av.
Glad. Har du hört något så fånigt.
Tur att hon försvann."

Men jag tror att det är lite bra.
Jag tar ingenting för givet, utan jobbar på och gör det hårt.
Jag tror att det är enda vägen för mig att gå.