Jag har fått en deadline för redigeringen av Gloria.
Mitten av september.Helt perfekt , då har jag ingen brådska utan kan traska igenom manuset i den takt jag vill.
Annars då?
Jo, tack, jag är fortfarande rosslig men det känns som om det som har suttit fast (blä) börjar lossna lite (bläblä). Jag är fortfarande hes, men även det är bättre. I London kunde jag knappt prata.
Och jag har en fråga.
Emellanåt ringer det på min telefon från Dolt nummer (två gånger redan idag) och det skulle aldrig falla mig in att svara på det (jag svarar faktisk nästan bara på nummer jag känner igen.)
Hur gör ni?
Jag kom ihåg när nummerpresentatören kom, typ 1987. "Anita" tror jag att Telias variant hette. Det var tider det. Man hade hemtelefon och ingenting annat. Jo, man hade förstås en telefonsvarare. Det var jätteviktigt. Jag minns att jag var väldigt exalterad så fort jag fick ett meddelande på den där.
Det har uppenbarligen gått över ...
Nu läsa bok, sedan sova en stund.
Sista hängigheten motas bäst med vila.
3 kommentarer:
Vet jag att sjukvården ska ringa så svarar jag på dolt. Annars bara på nr jag känner igen. Oftast. Nu väntar jag på att trappsliparen ska ringa, på tal om det, så måste jag lägga in hans telefonnummer i mobilen, annars svarar jag kanske inte. Det vore himla dumt ;) Tack för påminnelsen!
Jag svarar aldrig på nummer jag inte känner igen. Missade ett tävlingsvinst/utgivnings-samtal på det sättet, men han mejlade istället så vinsten och utgivningen gick jag inte miste om som tur var :)
Ezter Sofia; tur att jag inte är ensam!
Skicka en kommentar