Svenska akademien verkar ha tänkt utanför boxen i valet av Bob Dylan,

härligt tycker jag som just har försökt göra detsamma med min förläggare Teresa under förmiddagen.

Vi har spånat om Sonja 3; när nästa höst ska den komma? Hur ska den ska se ut ? Vi är helt överens om att min nuna har suttit på tillräckligt många omslag nu och att vi ska tänka om.
Superroligt!
(Sen har jag ju aldrig varit med på Sonjaböckerna och är glad att vi inte ska börja med något sådant.)

Och vi har bollat idéer för innehållet i boken. Pratat om att det inte får vara så att man måste ha läst de första för att uppskatta den här.
Det är en svårare balansgång än man tror att skriva en fortsättning på en berättelse samtidigt som helt nya läsare ska kunna ta den till sig:
Att gå tillbaka för mycket gör gamla läsare irriterade, men för lite gör de nya förvirrade.

Det finns fortfarande möjlighet att välja vägar och vi får se hur jag gör. Jag måste skriva för att veta. Målet är klart, det är hur jag snirklar mig dit som delvis är öppet fortfarande.

Det här känns så himla roligt.
De två Sonjaböckerna har sålts i en himla massa x.
Har lånats ut i mängder på bibblan.
Har gått som veckotidningsroman.
Har säker dessutom gått från hand till hand hos väninnor som har lånat ut dem till varandra.
Jag tror inte att jag överdriver om jag säger att minst 400 tusen i Sverige har läst en Sonjabok, kanske ännu fler.

Visst är det fantastiskt när det handlar om rätt vanliga kvinnor i 50-års åldern?

Första designen

Första designen

Ny typografi

Ny typografi