Det kan stå mig dyrt - man kan förlora vänner för man glömmer deras födelsedagar! - och därför ska jag numera ha en rutin att öppna den varje måndag morgon.
Idag är det däremot lördag och jag behöver inte bry mig om annat än att smörja in fötterna (tränar barfota idag och fötterna har intagit någon form av höstläge, trots att jag vägrar strumpor fram till det blir frost) och se till att faktiskt jobba efter träningen.
Jag har satt ett rätt vansinnig deadline på Åttan och nu kan jag inte vila en sekund.
Men.
Om jag inte blir paralyserad av att datumet skrivs in i avtalet för åttan, så är det en lysande drivkraft.
Antingen eller.
Jag röstar och håller tummarna för det andra.
Jag kan bara göra mitt bästa, så får vi helt enkelt hoppas att livet är schysst för övrigt. Förkylningar, influensor och ryggskott får gärna hålla sig borta till 15 november.
Här är min nystädade hylla med Åsaböcker. Jag tog tag i den igår, samtidigt som Gilmore girls rullade på tv:n. Är det det nya? Att inte kunna göra en sak i taget?
Det känns så.
Kanske är det just det som gör att det är så rofyllt att skriva böcker för mig. Det går helt enkelt inte att göra något annat då. Vissa kan förvisso lyssna på musik, men det kan inte jag.
Det är bara vi.
Manuset och jag.
Fram till 15 november i alla fall.
2 kommentarer:
Jag brukar ibland, i synnerhet om jag kört fast i texten, lyssna på ett axplock låtar för försöka kasta mig själv på rätt spår. Olika urval låtar för olika texter, t o m olika låtar för olika partier av samma text. Men hur som helst, låtar som får mig att tänka på rätt teman och känna vad jag behöver känna för komma igång att skriva det det jag för stunden behöver skriva.
Snygg hylla.
Skicka en kommentar