Vaknade tidigt av att jag fick ett sms,

vilket jag inte borde kunna hör eftersom ljudet var avstängt för alla utom mamma, Jonathan och Linnea som jag vill alltid ska kunna nå mig.
Det är väl läge för min telefon att börja knäppa sig, antar jag. Jag har haft den i ett och ett halvt år och det är väl så länge de håller perfekt.

Jag har Sony sedan mängder med år tillbaka och fortsätter nog med det den dagen jag måste byta. De kostar hälften av en Iphone och funkar finfint för mig.

Ny telefon och dator är bara upphetsande på pappret, och jag är rädd för att även macen snart packar ihop.
Det finns inga tecken på det än, peppar peppar, men den är två och ett halvt, typ, och har jag tur klarar den ett år till.
Den kunde sagt adjö redan efter ett halvår när jag tappade den på Heathrows stengolv, men det enda som hände var att locket inte går att stänga riktigt tajt.
Tur, för det är ju inte billiga direkt, de här arbetsredskapen. Å andra sidan, om man slår ut användningstimmarna så ...

Och min lilla lätta mac är den bästa datorn jag har haft. Jag tror att jag betalade 9 tusen för den. Väl värd varenda krona.

På just den här har jag skrivit Gloria, Nikki och halva Sonja 3.
Tre hela manus per dator låter ju rimligt, eller hur?

Nu på dagens pass.
Mot hälfen.
Jag når nog det i slutet av dagen, tror jag.

Tjoho!