Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 21 oktober 2016

Igår hittade jag en av malarna i taket.

Jag fick till sist ned den i en burk och så la jag den i frysen, allt efter instruktioner av min lillebror. Nu måste jag bara ta reda på vad jag ska göra med den i nästa steg. Men jag har en att visa upp för Anticimex/Nomor i alla fall.

Idag ska jag i alla fall jobba.
Målet för dagen är att passera 50 strecket och lite till.

På måndag åker jag till Bollnäs med buss och det tar ungefär fyra timmaroch sedan hem på tisdag samma väg.
Kan jag inte jobba på bussen så går eventuellt går två skrivdagar bort, vi får väl se.
Från början hade jag tänkt två lediga dagar per vecka, men med så lite tid kvar kommer inte det att hålla utan det är bara att jobba på som en toooook.

Hurra för mig som kan och får det.

Fredag, mulet och grått som fasiken i min förort. Underbart. Jag sov länge idag för när Misse ylade vid halv fem vaknade jag och kunde inte somna om på säkert en timma. Han ylar verkligen. Tur att det inte är lyhört för grannarna hade blivit tokiga.

Nu har jag i alla fall ätit frukost. Prosciutto och avokado eftersom mina ägg var slut,men det gick finfint det också.
Jag har emellanåt svårt längtan efter smågodis, men står emot med att tänka på det här:
1. värsta groparna på överarmarna är borta. På armen som var stel i ett år är de fortfarande kvar, men de syns inte lika väl. Jag hatade celluliterna där, hatade. 
2. Jag kan ha kläder jag inte kunnat på ett tag.
3. Jag känner mig fin.

Äter jag godis så kommer det att bli som det var, för jag får en skruv lös och äter de mesta när jag väl sätter igång. Inte bara godis utan bröd, bullar, kakor, det som finns och bjuds. Nom nom, och så kan jag inte ha mina kläder igen.
Det är inte värt det, längre.

Idag ska jag istället köpa frysta bär, som jag värmer och antingen mixar med keso eller med smetana och grädde (blir nästan som glass men osötat.)
Perfekt fredagsgodis.

Just grädde, keso och sånt undviker jag till vardags, däremot använder jag ofta en klick laktosfri turkiskt yogurt till den perfekta köttsåsen.
Yogurt, olivolja och en tesked fransk senap.
Där har ni den!

Nu ska jag hälla upp en kopp kaffe till och jobba i några timmar, så mycket som svanskotan tål
Men jag har tagit värktabletter mot nacken idag, så jag antar att de funkar på andra änden också.

Tjohej!


Inga kommentarer: