Dagen blir lite blandad.

Träna, hämta papper åt Jonathan, köra dem till honom i stan, kanske vidare till ett annat ställe ...
Och så ska jag väl jobba också kanske. I alla fall lite.
Nu får jag inte dokumenten jag behöver skriva i förrän på onsdag men har fått anteckningar som jag kan gå igenom och fundera på.
Sedan blir det nog jobb mer eller mindre varje dag fram till deadline i mitten av februari.
Underbart.
Jag älskar att jobba.
Nu är jag vansinnigt bra på att vara ledig, ät latare än de flesta jag någonsin har träffat i hela mitt liv, men jag föredrar det här: Innan lanseringen. Förarbetet. Planerna. Redigering.
Allt är öppet, allt kan hända.

Att lansera tycker jag fortfarande är lite läskigt. Vad ska folk tycka?
Och Säljer den? (det sista är tyvärr oerhört viktigt för att man ska kunna försörja sig. Jag önskar hett att det inte var viktigt.)
Man ska kamma sig. Visa upp sig. Vara social, vilket jag är über vet ni som har träffat mig, men jag slocknar som en stjärna efteråt.

Just slocknandet handlar nog mycket om att jag alltsom oftast är ensam nu för tiden. Det var ju annat när Jonathan och Linnéa bodde hemma. Eller när jag jobbade i ett öppet kontorslandskap.
Det enda jag saknar med att gå till ett kontor är att sätta på mig fina kläder varje morgon. På riktigt.
Fina naglar. Frisyrer och sånt ni vet. Vara lite piffig.
Se anständig ut.

Å andra sidan.
Jag skulle verkligen, verkligen, verkligen inte vilja byt ut min tillvaro mot någon annan.
Möjligtvis klä mig i annat än morgonrock ibland. That´s it. Och det är exakt det som lanseringen ger mig möjlighet till.
Det, och att träffa läsare.
Stjärnslockneriet är helt klart värt det.