hundra sidor minsann. Det är bra. Jag hoppas på hundra i morgon också.
Annars funderar jag mest på min Misse just nu.
Ibland och allt oftare tänker jag på att det nog är dags. Jag tycker att han luktar så illa ur munnen, och jag ser hur han slänger torrfodret lite fram och tillbaka när han äter, precis om han gjorde när han hade ont innan vi opererade bort de onda tänderna på honom i början av förra året.
Någon mer operation blir det inte och jag tänker inte ta honom till veterinären i Farsta just nu.
Så jag har skrivit till en som gör hembesök, så får vi se vad hon säger. Jag hoppas att hon hör av sig redan på måndag om hon hinner.
Jag har tänkt på det så länge nu att jag har lite vant mig vid tanken, men det gör ont ändå.
Min Misse som fyller arton nästa måndag.
Han är alldeles flintis över ögonen numera.
(Det ser ut som om ögonbrynen hänger rakt ned, men det är en synvilla).
Är man 18 kattår motsvarar det 88 människorår.
Då är man allt en gammal gubbe.
3 kommentarer:
Man får så enormt mycket av ett djur, men när det är dags att ta farväl är det tungt. Ändå en tröst när man känner att det är dags för vännens bästa. 18 år är verkligen en imponerande ålder! Kram Monica
Så fint med en veterinär som gör hembesök, visste inte att den möjligheten fanns.
Hoppas att du och Missa har ännu många mys- och skrivdagar tillsammans framför er!
Skicka en kommentar