Lektion 11

Jag tycker att vi fortsätter prata om karaktärer. Den här gången ber jag dig att INTE svara i kommentarsfältet för du vill ju inte ge bort något, eller hur?

Författare snor friskt kan jag berätta, och därför ska du hålla på din idé tills den är utgivningsklar.

Är det fel att sno? 

Ja, frågar du mig tycker jag det. Jag tycker att det ligger i författarens arbeta att skapa något nytt, att ha en ny fräsch idé. Sedan finns det förstås sådant som inte går att undvika att upprepa, som att kärlek uppstår eller ett att mord begås.

I övrigt ska man banne mig hitta på något nytt!

Betyder det att alla karaktärer måste vara nyskapande. O nej, inte alls. De finns inte så många arketyper egentligen, så att karaktärer kommer och går än oundvikligt när du har kommit upp en viss bokvolym.

Jag skulle kunna bunta ihop de flesta av mina i små grupper.

Susanne (Sonjaserien), Nikki (Ett oväntat besök), Gloria (Gloria) Carina (En liten värld) till exempel. De är kvinnor med stark karisma, som har gott självförtroende som är fenomenala singlar men sämre i relationer. De är självlysande och behöver inte anstränga sig alls.

I en annan grupp ligger de mer tillbakadragna, till exempel Rebecka (Sonjaserien), Isabella (En liten värld), Linda (Välkommen till Flanagans). De håller sina känslor för sig själva, är skadade av tidigare relationer och har svårt med tillit. De är skyggare, men det betyder inte att de är grå. Men de tar inte för sig på samma självklara sätt som gruppen över.

Den tredje gruppen kan vi kalla de omtyckta: Maggan (Sonjaserien), Elsa (En liten värld), Annie (Ett oväntat besök). Alla gillar att baka, jag förmodar att det är ett av de sympatiska dragen J. De är också moderliga, varma och vill aldrig bråka. Utom Annie, men hon vill inte det egentligen. Det är skillnad på det.

När det gäller mina manliga karaktärer så skiljer de sig åt på samma sätt (fast de är lite sexigare).

I en bok är mixen av karaktärer nödvändigt, i alla fall i underhållningslitteraturen som är den som jag begriper mig på.

Hur tänker du när det gäller dina karaktärer? Vet du vilka de är?

Jag tänker ställa lite frågor om dem, men som sagt: besvara dem hemma själv, men om du har fler frågor om det så ställ dem i kommentarsfältet. Okej?

·      Vad heter din huvudkaraktär? Varför valde du det namnet? Stämmer det överens med karaktären? 

·      Hur ser hen ut.

·      Hur gammal är hen.

·      Har hen familj? Vilka är de?

·      Syskon? På vilken plats i syskonskaran kommer din karaktär? Systrar eller bröder?

·      Var bor hen?

·      Hur ser det ut där?

·      Jobbar hen?

·      Varför har hen valt det jobbet?

·      Varför vill hen förändra sitt liv? (Som är förutsättningen för hela din bok)

·      Har hen vänner? Vilka är de?

·      Har hen föräldrar i livet? Vilka är de?

·      Finns det drama i hens uppväxt.

·      Vem var hen i skolan, den populära/e eller den som hade det svårt.

·      Har hen lätt för att lära sig?

·      När trivs hen som allra bäst?

·      Vad gör din karaktär om en katastrof inträffar? Är hen den som tar tag eller sätter sig och gråter? Räddar den andra med risk för sitt eget liv (herregud, vad jag önskar att jag vore sådan, jag tror tyvärr inte det), eller räddar den sig själv?

·      Beskriv vad som gör din karaktär mänsklig.

·      Vilka tankar har din karaktär svårt att släppa?

·      Är din karaktär en doer eller en grubblare? Hur visar det sig?

·      Beskriv din karaktär med tre ord (som jag har gjort i min grupp av karismatiska karaktärer ovan).

Ibland finns det fördelar att skriva ur ett jagperspektiv, ibland finns det fördelar med 3e person.

Om du byter ut frågorna ovan mot jag istället för hen, händer det något med svaren då?

När man skriver självbiografiskt, vilket jag gjorde i min första bok, så lät jag mig själv bli en Lotta i tredje person.

Jag vet inte om jag hade klarat att skriva den i jagform.

För några år sedan träffade jag en person som jag coachade lite och som löst skrev sin egen berättelse i jagform, och som aldrig nådde in det allra känsligaste. Jaget stod i vägen.

När jag föreslog att personen istället skulle skriva i tredje person blev den friare och kunde plötsligt ge huvudkaraktären känslor som den inte hade varit i närheten av när den skrev jag.

Testa att skriva ur båda perspektiven. 

Jag skrev kortromanen Laholmsflickan i jagperspektiv och upptäckte en bitter, rolig och bitsk kvinna som jag aldrig någonsin har skrivit om tidigare. 

Det kan hända grejer med det till synes lilla skiftet i perspektiv.

Gör nu samma typ att uppställning av dina bi-karaktärer, och kolla samtidigt så att de inte är likadana som din huvudkaraktär. De kan, som jag har sagt tidigare, ha något gemensamt drag som gör att de känner igen sig i varandra, men utanpå ska de vara lika olika som dem på bilden nedanför.

När man har gett ut bok kan man få åka på bokkryssningar. Det här är från 2014 då jag släppte En liten värld
och den blev huvudbok i Bonniers bokklubb.

Har jag upprepat mig så får du ta det som en repetition av något viktigt.

Karaktärerna är dem vi ska vilja följa och därför väsentligare än den omgivning vi så småningom ramar in dem med.

Ny lektion i morgon.

Heja, vad ni är BRA!