Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 13 september 2023

När jag tänker tillbaka på sommaren,

 främst den i Fjällbacka, så känns det som en förlorad sommar. Jag träffade nästan ingen, satt hemma och jobbade och tyckte inte att det var roligt att vara där. När det fina vädret var här, alltså i Sverige, var jag utomlands (i juni) och när det återkom en våg nu var jag utomlands igen. 

Tack och lov för höst, säger jag. Nästa sommar hoppas jag att kunna ha Selma med mig till Fjällbacka, om jag nu får ha henne i två veckor (vi delar ju). Jag vill åka dit sista gången för i år på julmarknaden, första advent typ, men det handlar om jobb, Selma och väderlek. 

Idag är det jobb igen, mätaren står som den ska på  32 000, och jag har nu två arbetsdagar när jag måste skriva 2000 per dag. Då ligger jag 4000 efter ursprungsplan när jag kommer hem från England natten till måndag (vi landar 01 typ, så jag är nog inte hemma förrän absolut tidigast 3 skulle jag tro). Så dagen efter halverar jag målet och sedan har jag en hel del den veckan som också ställer till det, tyvärr, men det får gå. Jag har inget att välja på. 

Förhoppningsvis går det i alla fall snabbare på Arlanda än det gjorde när jag landade från Cypern. Det tog galet lång tid att få bagaget.

Och på Larnaca flygplats var köerna enorma. 

Det var helt tjockt med folk och tog  närmare en och en halv timma att komma igenom check in, passkontroll och sedan säkerhetskontroll. Vanligtvis brukar det där gå väldigt smidigt. 

Det där att strosa i butiker var inte att tala om, och jag slängde in mig en sallad, men det var för att jag kunde gena förbi check-in kön för att jag redan checkat in på hotellet, och kunde droppa bagaget. Jag tror att jag smet före jättemånga som ställt sig fel. Jag hörde grymtanden som jag inte riktigt låtsades om. 

JAJA.

Nu dricker jag gott kaffe, har slängt in en sista tvätt (sedan är allt tvättat) och ska strax jobba. 



The bikinicollection, allt från Salta bad.



The strandklänningcollection, båda från någon supermarket – förmodligen på Cypern. 


Senare ska jag försöka komma på vad jag ska ha på mig i London. Det är sommarväder, men ändå, sommarkläder känns inget kul att ha i mitten av september, så vi får se vad jag kan hitta som är svalt men ändå höstigt. Fast vitt funkar ju alltid, såklart. 

Jag åt chips och godis mest varje dag i sommar och jag är nog lite större än jag var i början av juni så jag måste hitta något i garderoben som stretchar och sitter skönt. 

Och när jag kommer hem ska jag ta nya diettag och exkludera vete (det gör jag redan så långt jag kan, men ibland misstänker jag att vissa restauranger, läs bufféer, slarvar med märkningen), mjölk, potatis och jordgubbar som jag har en känsla av att huden reagerar på. Jag känner inte att huden reagerar på socker, men det gör magen, så det ska jag utesluta av den anledningen. Inte frukt dock, det har jag aldrig reagerat på. 

Mitt mage började reagera efter mat när jag var 19 och jobbade på en krog i Strömstad, men det tog till jag blev väldigt vuxen innan jag kunde koppla det till vad jag reagerade på (främst grädde/mjölk). 

Vetemjöl har jag har så vitt jag vet alltid tålt, om jag äter det med måtta. Men nu tycker jag ju att huden reagerar på det, så då får det TYVÄRR offras. Jag ÄLSKAR vitt bröd. Segt, nybakat vitt bröd (med Bregott och ost) fy fan vad det är gott. Jag skulle resten av mitt liv kunna äta enbart det, om kroppen hade sagt ja. Det slår kanelbullar alla dar i veckan.

Kampen fortsätter. Jag ska acceptera sjukdomen ... någon dag, snart. 

5 kommentarer:

Agneta sa...

Jag bör inte helelr äta vete (gluten) men det är värdigt svårt ibland att stå emot. Bullar och rostat bröd är min last ... Men jag mår så mycket bättre när jag låter bli.

Har förresten lånat en av dina böcker på biblioteket idag. :)
Har lovat mig själv att läsa mycket mer än jag gör. För att vara en skrivande person läser jag alldeles för lite.

Eva-Lotta sa...

Så skönt när man tvättat undan allt när man kommit hem!

Suziluz sa...

Har du provat bröd utan mjölk, dvs utan bregott och ost? Jag äter numera bröd med olivolja eller Carlshamns mjölkfria med havssalt och då tål jag vete, hurra! Vilket också betyder att jag kan äta pasta, om såsen inte är mjölk/ost/gräddbaserad. Det förenklar uteätande rejält.

Vet inte om du har kollat upp det här med histaminkänslighet? Mjölk är en histaminfrisättare, och är man känslig för histaminer får man gärna hudreaktioner. Jag har ju inte psoriasis, men mjölk ger mig tidernas nässelutslag.

Åsa Hellberg sa...

Helt ärligt vet jag inte om huden reagerar på något alls, så svårt eftersom reaktionen inte är omedelbar och det lika gärna kan handla om svängningar i sjukdomen som inte går att påverka.
Det enda jag har tänkt på är bröd. Och ev potatis.
Magen kan reagerar på grädde.
Jag ska utesluta mjölk också när jag kommer hem från London.
Tack, kampen fortsätter:)

Åsa Hellberg sa...

Agneta: Hurra!

Eva-Lotta, ja, så skönt!