alltså har jag ställt in all disk som jag inte orkade ens titta på igår, i diskmaskinen. Har packat upp, tvättat och hängt upp tre maskiner (torkhiss över badkar och ställning i vardagsrum) och sorterat skräp (tomglas, metall, papper och plast) och druckit kaffe. Till och med locket för högerörat börjar lätta lite, tror jag.
Just nu tog jag lite slut, men ändå, det känns som om jag är på gång. I morgon tänker jag att det är dags för att tvätta håret, bädda fräscht och börja jobba igen. Hoppas verkligen det. Resten av veckan är inställd och jag har möjlighet att jobba in lite som jag har missat ... om jag bara blir lite piggare.
Men idag ska jag slöa resten av dagen, tror jag i alla fall. Jag skulle inte dö av en promenad, det tog jag ju i London också, och då var jag ju sjuksjuk. Här är det nog skönt idag, med fräsch luft efter lite morgonregn.
Igår pratade jag om skrivande med en väninna i branschen, och det är så kul att höra hur andra jobbar. Jag måste ju jobba på mitt sätt, som handlar om att inte KUNNA tänka alls, medan andra funderar skriver lite funderar lite till. Jag har inte det in mig, och det har ju inte alltid varit kul att erkänna för det låter ju betydligt finare att kunna tänka, skriva synopsis och tänka ut saker. Min hjärna funkar ju inte så. Den måste bara gå framåt.
Såg intervjun med Stina Jackson på fyran idag, och hon verkar lite jobba på samma sätt även om hon förkastar enorma mängder text i omarbetningar, och det gör ju inte jag. Jag lägger ju istället till massor. Men början, att man kanske bara ser en bild framför sig, delar vi. Och att storyn utvecklas under tiden vi skriver.
Kul att prata om är det i alla fall.
Just idag tror jag inte att jag tål ägg. Det där varierar ju lite, men ägg är på tapeten idag eftersom jag tycker att mina händer blev sämre plötsligt.
Så från och med idag undviker jag: Ägg + potatis (kanske alla sådana där nattskuggeväxter, eller vad det heter, alltså också tomater etc)+ vete + mjölk.
Att acceptera att kosten kanske inte kan påverka något alls är jag inte framme vid än. Tror lite att jag behöver den här "kampen".
Typ så, tisdag i förorten, när jag har sovit nio timmar i sträck.
3 kommentarer:
Fortsätt krya på dig!
Vilken otur att du skulle få covid! Resor är vanskliga när det gäller smittor. T fick covid när reste hem från Sverige i fjol sommar och jag blev sjuk när vi åkte tåg upp till Linköping förra julen. Det är väl det där med mycket folk i begränsade utrymmen som är anledningen skulle jag tro. Hoppas du fortsätter att piggna till!
Tack!
Annika; ja, bedrövligt det där. Och att flyga var hemskt. Det skrämde mig faktiskt.
Skicka en kommentar