lovade jag mig själv att aldrig mer utsätta mig för kombinationen bil och bergskörning.
Idag blev det så ändå, och jag grät i en handduk hela vägen som skulle vara en kilometer men som visade sig vara ett par mil med synålskurvor och stup!
När vi väl kom till Valldemossa - det var inte ens dit vi skulle - var det nästan över och jag var glad igen.
Tills vi badade (jag har ju sagt att bad är rena rama vansinnet) och jag klev på en sjöborre. Hela stortån är svartprickig av stickor som inte går att få ut.
Några tips?
Det sägs på en nätsida att man måste få ut dem, på en annan att de kommer av sig själv efter ett tag.
Har ni koll?
Såklart ni har.
Ni är både beresta och kloka!
Ps, sonen, som har varit med och firat Nisse, har kommit hem till Misse som har fått utmärkt omvårdnad och kärlek av en kattvakt medan vi har varit borta.
Hurra!
6 kommentarer:
Berest är jag inte, men jag har läst om vanliga stickor i fötter... Man ska tejpa fast ett bananskal, så kryper stickorna ut i det!? Jag vet inte om det funkar, men värt att testa. Insidan mot huden!
Viktigast är att du ser till att hålla tån ren - desinficera den regelbundet! Ett varmt fotbad med vinäger i lär hjälpa. Sjöborrstaggarna är kalkhaltiga och det sägs att vinägern löser upp kalket - har aldrig testat. Eftersom taggarna är sköra som glas är det nästan omöjligt att få ut dem i sin helhet. De kommer att lämna tån så småningom men det kan ta sin lilla tid. Ser det riktigt illa ut ska du nog ta dig till en läkare.
Ezter; tack:), jag tror ändå att jag går på Annikas förslag!
Annika; tusen tack! Det ska jag prova!!!
Åh, stackare! :( Det låter ju hemskt. Krya på dig, eller vad man säger.
Uhuu - ont!
Förstår din frustration att köra på de där vägarna - har åkt hela bergskedjan från Palma till Pollensa.
Åkt alltså inte kört som du. Tufft gjort!
Ebba; Nisse körde. Jag satt i baksätet och grät! :)
Skicka en kommentar