Ni som har följt mig länge

vet att jag har ordning och reda när det gäller JULEN.
Regler om när man får göra vad, och jag tänker återkomma om det senare i år.
Så länge kan väl ni låta bli julmusten?
Den får ni börja dricka första advent.

Förra året var annorlunda på så många sätt att jag inte kan beskriva det, men det avslutades fint om än annorlunda.
Jag flyttade in i den här lägenheten 22 december. Under julen packade jag upp kartonger. Jonathan och Linnéa var i Östersund och Nisse hjälpte mig med precis allt.
Men några juldekorationer kom inte upp.
Såklart.
Allt var ju mest rörigt.

Men i år.

Åh. 
Vad. 
Jag. 
Ska. 
Pynta.

Tyvärr kommer nog inte min gran att få plats. Istället får jag köpa en liten, för gran är ju liksom halva julen.
Och så måste mina granslingor upp på gardinstången och ut på balkongen.

Därför tittar jag lite på julsaker när de nu redan finns i butikerna, men jag stönar och suckar förstås lika mycket som alla andra om att det är för tidigt.
Men jag menar ingenting med det, jag tycker tvärtom att det är hög tid. I år.

Jag vet inte var min unge kommer att tillbringa julen. Har jag tur är han hemma, och vill vara med mig. Om inte, så firar jag med Nisse och Misse.
Eller bara med Misse, om Nisse har annat för sig (han måste ju inte sitta vid min sida när jag vägrar röra mig ur soffan.)
Jag skriver förhoppningsvis på slutet av manus sex då, för i januari vill/ska jag ha semester. En hel månad utan att skriva ett ord.

Men idag jobbar jag.
Tjohej.
Jag älskar min ny bok!
Det finns ingen jul i den alls.
Den utspelar sig på sommaren.
Det är lättare att åka motorcykel till Toscana om det inte är halt på vägarna.
Särskilt om man är nybörjare och har någon på pallen.