Idag pratade jag lääänge i telefon.

Så länge att jag samtidigt:
1. Hängde upp tvätt.
2. Tog en lång omväg till matbutiken, man kan nog kalla det promenad, precis en sådan jag behövde.
3. Handlade
4. Hämtade den torra tvätten.

Utöver det har jag ARBETAT.
Det går så himla bra just nu.
För som vanligt går det både upp och ned, men jag vet att jag inte kommer att märka någon skillnad i texten på det jag skrev när jag tyckte allt var botten mot det jag skrev idag när jag ändå tyckte att jag hade ett visst flow.
Efter 50 tusen (nästa helg) vet jag att det bara kommer att rinna på.

Jag har en enorm arbetslust just nu och tror ju att jag direkt kommer att påbörja något nytt. Prova något annat. Det finns många sätt att göra någon annat på: I Gloria skapade jag en dag- för- dag form, som var en utmaning.
I Sonja 3 gör jag inte direkt något nytt eftersom det är en trea i en serie. Möjligtvis SKRIVER jag bättre, men det är mer jag än läsarna som märker sånt tror jag.
Nästa är Nikki och den har en extremt tydlig konflikt, som i en riktig konflikt den här gången (en konflikt är annars det som driver boken framåt, så i Gloria kan vi säga att repetitionerna - de som de ägnar sig åt i 50 dagar - är själva konflikten.) I första Sonja är konflikten att uppfylla hennes sista vilja.

Anyhow.
Jag trivs när jag får utmana mig lite Det skulle kunna vara att skriva i jagform eller kanske i presens. Både och ?(hemska tanke.)

En lååååångtråååååkig bok, eller en barnbok. Ett drama eller en rysare. En deckarserie?
Någon annan slags serie?

I don´t know.

Och det är ju så galet häftigt att tänka på att allt ligger öppet. Jag får prova precis vad jag vill, sedan behöver förstås inte förlaget anta det, för det måste fortfarande vara tillräckligt bra för att publiceras.
Men prova kan jag ändå göra eftersom bok 2017 (Sonja3) OCH 2018 (Nikki) redan är klara då.

Iiiiiii.