Jag har sovit lite krackigt i natt,

precis som jag brukar göra när jag ska få feedback på ett manus. Det är nu fjärde gången med Teresa som förläggare och jag är inte alls nervös för hon vet hur jag vill få det serverat, och jag vet hur hon serverar.
Jag är bara YSTER.
Det är hela saken.

Få saker är så givande som att redigera. Även om processen ibland är svår (vilket den kan vara om en karaktär kanske ska bort, eller få större utrymme som i ett eget perspektiv till exempel) så är det fantastiskt hur mycket bättre det blir.
Vi ska också prata titel (tror jag) och omslag (där vi redan har vissa idéer) och det finns inget i det här som jag inte lägger mig i. På gott och ont. Jag har verkligen inte alltid rätt (men det har jag förhoppningsvis lärt mig något av.)

Med det nya manuset, kallat nian kanske?, så går det långsamt framåt. Jag har skrivit en tiondel, men behöver lika mycket till för att veta om det blir något alls av det eller om jag ska provskriva något annat.
Förhoppningsvis ska jag kunna ägna mig åt både redigering och produktion samtidigt. Det brukar kunna funka, lite beroende på tajmings som vi också ska prata om idag, såklart.

Jag älskar tajmings och är inte en huxfluxförfattare (det kanske inte ens finns några, förresten.) Inget sker i alla fall på volley här utan jag vill ha stegen mot målet klara och sen ska ALLA har samma fokus och gå i mitt rätt snabba tempo (funkar ibland, ibland inte.)

Ungefär så.

Idag ska jag sminka mig för allas trevnad.
Håll en tumme för att mitt öga också tycker att det är en bra idé.
Wohoo.
Fredag.
Än så länge en finfin dag.