Glad påsk!

I Bohuslän kommer häxorna idag, dagen efter lidandet.
Själv är jag för tillfället, och faktiskt allt som oftast, rätt olidande - olidlig kanske man ska säga.
Å andra sidan är det mest jag själv som får lida av det i så fall.

Idag ska jag träffa Helen. Vi ska hälsa på Marianne som vilar på Skogskyrkogården och ta en promenad i de vackra omgivningarna där.
Jag är så himla glad för mina vänner. De är få, jag träffar dem inte särskilt ofta, men de står mig ändå väldigt nära.

Helen och jag har hängt ihop sedan mitten av 80-talet. Vi klev in i vuxenlivet tillsammans, som spattiga flygvärdinnor i 25-årsåldern.
Hon fyller 60 senare i år, jag 55.
Helt galet.
Men jag tror att hon fortfarande knäcker de flesta i en slalombacke.
Själv tror jag att jag fortfarande skulle knäcka de flesta på ett dansgolv. (Jag sa ju att jag var olidlig. Jonathan hade dött, och då är han ändå rätt långt från skämskuddarna vid det här laget.)

Det var det.
Nu ska jag läsa Häxan på min läsplatta.
Jag har den inbundna också, men den är tjock och tung och plattan är perfekt för mig då.