Mina föreläsningar.

VAD JAG GÖR UNDER FÖRFATTARBESÖKEN

Föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman. De slitsamma åren. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.

För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.

Bokning sker via Författarcentrum.


Hösten 2018



Aug 4:e Feelgoodfestival Mariefred

Sept 1:a 14.20 Skiljebo bibliotek /Västerås

28-30:e Bokmässa Göteborg

Okt 6:e Skärhamns bibliotek / Tjörn

Okt 16e evenemang Bonniers bokklubb

Nov 22:a Fristad bibliotek /Borås


tisdag 5 juni 2018

Sedan första april

har jag alltså haft en influensa och två förkylningar.
Innan det var jag förkyld i september -17 och hade influensan i dec -16.
Blogg är ju en underbar dagbok!

Just nu är jag rädd för att åka på alla möten jag har nästa vecka (måndag tisdag och onsdag som det ser ut just nu).
Kanske ska ta taxi (eller Fårdan) istället för tunnelbana?
Jag måste ju vara frisk på torsdag när jag åker till USA för just nu känns det som jag är en dammsugare när det gäller bakterier.

Jaha.
Det var det.
Inget jobb än så länge.
Men det är jag som har bråttom, inte förlaget, men det är för att
1. det blir bäst när jag hetsskriver och är helt inne i manusetdygnet runt som jag är just nu.
2. jag har böcker att redigera i sommar (höstlångnovell för Bonnier bookery och Ungdomsromanen för Bonnier Carlsen)
3. Jag får pengar när jag levererar manus.

Men just nu känns det som om det jag har skrivit hittills är tråååkigt. Gäspigt på något sätt. Det behöver jag dock inte tänka på just nu för jag tror egentligen  inte att jag är tråkigare nu än tidigare. Det är bara en känsla jag har (hoppas jag). Det visar sig när jag har skrivit klart och börjar redigera.

Vissa passager passar inte mig lika bra som det passar läsaren, så är det ju. Utvikningar är inte min grej, men jag gör dem ändå för att boken blir bättre. Just det är en balansgång, tycker jag.
En snärtig dialog är ju roligast att skriva. Miljöbeskrivningar ofantligt långtråkiga.
Men ni vill ha blåblommiga koppar och det ska ni få!

Typ så.
Vi hörs!


Inga kommentarer: