Ett alldeles vanligt blogginlägg bara sådär.

Scrolla ned för att hitta lektionerna i virusskrivskolan.

Jag ligger just nu i soffan och funderar på om jag ska baka eller inte.
Troligtvis ska jag.
Men först sista avsnittet av Bäckström. Jag gillar serien, kanske mest för att Kjell Bergkvist är så bra.

Igår såg jag massor som fick mig berörd och jag tror aldrig att jag har gråtit så lätt som jag gör nu under min frivilliga karantän. Jag gråter för allt. Det gör inte ett dugg, det är bara att jag inte van vid så många tårar. Jag undrar om det är instängdheten som gör det?
Bäckström är dock ingen gråtare, tack och lov, däremot var The Split det. Andra säsongen ligger på Svt-play nu. Bra som tusan.
Och så såg jag Phantom of the Opera på Youtube. En makalös föreställning från London och Royal Albert Hall, 2011.
Tror att man kan ladda ned den som stream på SF anytime. På Youtube låg den bara över helgen.

Idag har jag skickat iväg Flanagans 2 till min redaktör och har sorterat manusluntan till nya Sonjan som jag ska börja redigera i morgon.
Och eftersom jag la till första kapitlet av del 3 av Flanagans i slutet av del två (skrev det i morse) så har jag fått en bra kickstart inför arbetet med trean som ju kommer att vara det enda jag gör hela sommaren, med start andra veckan i maj.

De senaste två åren har jag avslutat romanprojekten med 2 veckors maratonskrivande på Cypern, men så kommer det inte att bli i år.
Jag får nog till det hemma också, även om jag nog inte kan ha samma tempo som när jag är bortrest.
Jag kommer verkligen att sakna Cypern. Mamma och jag skulle ha åkt om ungefär en månad, och sedan skulle jag ha åkt själv i juli.

Jaja.

Jonathan har ont i halsen som kommer och går (inget mer än så), Linnea är frisk och brorsan med familj på västkusten ska hem till mamma och fika – med avstånd – på terassen idag. Det känns bra (och särskilt att Jonathan inte verkar bli värre sjuk, peppar peppar peppar tvi tvi tvi).
Det var det. Måndag.
Bra dag så här långt.