Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 12 mars 2014

Jag har sett om en film,

Älska mig igen. Finns på Netflix.
Störtmysig.
Stört.
Se den, snörvlas det från Hellbergssoffan.


Om man inte följer varken Grey´s eller Scandal,

så kan jag rekommendera "Sweet home Alabama" med Reece Witherspoon. Kanal 11, 21.00.
Det var väl det, tror jag.

När jag kan, och det passar, går jag gärna på andra författares releasefester.

Inte för att man får så många ord med huvudpersonen, för hen är oftast väldigt upptagen (I know), men det är roligt att träffa kollegor och mingla.
Den 20:e mars är jag bjuden på två releaser. Och då råkar det vara så fiffigt att den ena började klockan fem och den andra halv åtta, alltså hinner jag med båda.
Jag dricker ju ingen alkohol så jag kommer att kunna kvista lätt och fint med Forden från det ena partyt till det andra.

Nu ska jag åka till centrum för första gången sedan min egen release i lördags.
Jag ska hämta ett paket och sedan kika in hos Akademibokhandeln och tacka för senast.
Det gjorde ett fantastisk jobb; Per, Maria och deras grymma personal.



Balkongdörren står vidöppen,

det blåser lite.
Jag måste skaffa vindskydd, då tror jag att min balkong blir helt perfekt i vår.
Inte ens Misse är intresserad av den just nu. Han går ut och vänder.

Jag har i alla fall gjort det jag ska med mitt manus, och ska strax fånga in katten för nagelklippning. Det är det värsta vi båda vet, men det är ännu värre att åka till veterinären även om Misse inte verkar förstå att det ena utesluter det andra.

Tjohej, onsdag.
Kvällens teve:
Jag har redan sett både Greys och Scandal men båda var så bra att de kan ses igen.
Ungefär så?



Direktrapport från Thailand

Och Ulrika.

God morgon.

Min soffhörna är omgärdad av blommor. På varje fönsterbrädscentimeter (och jag har många sådana i den här hörnlägenheten) står en hink eller vas, och framför mig på den lilla bordet står en bukett med liljor som doftar ljuvligt.
Alltså är min egen skrivstuga den bästa, jag behöver ingen annan ens mentalt idag.

(Däremot funderar jag fortfarande på att resa bort - alldeles på egen hand - när jag får råd. En långhelg. London. Åh.)

Det blir sen. Idag är det redigering, tvätt och kanske fika på balkongen som är grejen.
Jag börjar med Sara.
Mot kaklet.
Kämpa, Åsa, kämpa!

tisdag 11 mars 2014

Jaha, här tror man att man ska kunna rekommendera något bra

och så är den enda filmen som går ikväll "Min bästa väns bröllop."
Vilket slöseri med så bra skådespelare.
Istället väntar jag tills 22.00 då jag kan se Graham Norton på BBC.
De flesta programmen finns på Youtube, jag vet, men jag gillar ju teven. Stor och bra bild.

Så länge kollar jag Veckans brott.
De har bra kemi, de där två.

Väldigt bra dag hos författarHellberg.

Jag är för övrigt inte ett dugg släkt med varken Amanda eller Björn. Det är lite trist. Jag tror att jag hade gillat att ha släktträffar med dem.
Om Björn vet jag att han är den författare som gör flest signeringar av oss alla. Att hans fru arrangerar och skjutsar. Och att han kommer ihåg de människor han möter.
Amanda bor i England, hon både skriver och illustrerar, har en grym blogg och två barn som säger en massa roliga saker. På engelska.
Det är något med mig och ungar som talar andra språk. Det känns som om de är extra intelligenta på något sätt.

Och nu när jag har avslöjat hur vansinnigt ointelligent jag själv är, tror jag minsann att jag måste sova lite.
Pyttelite, eftersom jag är ensam hemma i tio minuter till.
Men först måste jag visa min fina fina doftranka, som jag har varit så rädd om sedan jag fick den efter en föreläsning för tre-fyra år sedan, och som har varit SÅ. NÄRA. DÖDEN. för att jag inte har vetat hur man vårdar den.
Ser ni den lilla knoppen?
Den kommer snart att blomma. Igen.
Hurra. Den trivs lika bra i lägenheten som jag!


Jag har aldrig jobbat deltid, inte studerat,

utan har jobbat heltid sedan jag var 18 år, med undantag för ett års föräldraledighet och ett års ledighet 2008.
Precis som er andra så har jag fått mitt pensionsbesked idag. Jag har hittills en intjänad allmän pension på i runda slängar två miljoner. Det , tillsammans med premiepensionen, gör 16 100 kronor per månad före skatt om jag lägger av vid 67 år och 7 månader (vilket just nu känns alldeles för snart, men om framtiden vet vi ju tyvärr ingenting.)
Och så har jag fått besked från Collectum, som hanterar de pensionsinbetalningar som de företag jag har jobbat för har gjort, och där får jag några tusen till i alla fall under fem år.
Jag tror att jag kommer att klara mig (om jag tänker att jag tjänar samma summa som nu fram till 65) om jag har rest klart, ätit klart och kanske har flyttat till en pytteliten etta.

Om jag blir väldigt rik för att hela världen vill läsa mina romantiska komedier kanske den där ettan kan ligga i Spanien.

Direktrapport från balkongen

Fingrarna flyger fram över tangenterna,

och jag fick till exakt det kapitlet jag hoppades på.
Hurra.

Nu några ägg, lite skinka och en paus, sedan är jag på det igen.
Det kommer att bli bra det här.

Tanken är att jag ska vara klar

med den första redigeringen av Sara sista april, men det är ingen brådska egentligen. Planen är att den ska komma ut i mars nästa år och själva skriv - och redigeringsarbetet kan egentligen pågå till november om det behövs.
Nu hoppas jag att jag har kommit på hur jag ska lösa problemen så att jag kan jobba på i god takt.
Jag tycker om att deadlines, att få bli lite pressad, och min målsättning är fortfarande att dra igång ännu ett manusprojekt i sommar då Sara ska vara så gott som klar.
Nästa manus - där jag redan har en huvudkaraktär - vill jag ska vara grovt klart i december, så att jag kan ta semester hela januari igen.

Det låter kanske inte särskilt kreativt att planera så exakt som jag försöker göra, men min fantasi sätts igång av ett öppnat dokument, så jag behöver tack och lov inte gå runt och vänta på något slags magiskt infall.
Och en huvudkaraktär är en mycket god början.

Det ska bli jättefint väder här under eftermiddagen, alltså drar jag igång redigeringen direkt. Jag behöver verkligen ta en promenad idag.
Nu kör vi.
Här är dagens skrivstuga. I Puerto Mogan.
Åh.


måndag 10 mars 2014

En sista bild och tanke om min release.






















Jag tror att Pernilla tog den här.
Det är när jag ser en sådan bild som jag undrar när värdigheten ska komma.
När jag lugnt och samlat ska tala till mina vänner som normala människor gör. Stå lite nonchalant lutad mot ett barbord och tala om BOKEN, inte om mig själv och mina skor.
Jag är snart 52 år och vig som en torr leråker. Jag har heller inte burit så höga klackar sedan Dire Straits spelade på Café Opera.
Någon gång borde väl stunden komma när jag inte längre tycker att min egen röst är så himla intressant.

Eller så är det där synas och höras ett direkt resultat av all ensamhet i soffan. Alla de där dagarna som jag har lagt ned på mina böcker innan de når boklådorna, då allt har varit helt tyst. Timma ut och timma in.
Men fan trot.
Sanningen är nog snarare att jag är beroende av uppmärksamhet, applåder och publikens jubel, men kan hålla det i schack under själva produktionsfasen. Det är när jag släpps lös i ett par guldskor efteråt som allt det ovärdiga kommer.

Jaja. Det är över nu.
När nästa bok släpps är jag nästan 53.
Det är mycket möjligt att jag har lugnat ned mig till dess.

Jag vet inte om ni är pappers eller plattaläsare,

jag har en känsla att ni som jag gillar prasslet.
Men om ni känner någon som ni vet tänker köpa min bok i e-boksformat så tipsa om att det är en himla bra deal att göra det via min blogg nu. Här är länken.

Jag fick två flaskor skumpa i lördags, och idag öppnade jag kortet som kom med.
En flaska är alkoholfri och den är till mig. Den andra ville damerna att jag skulle spara tills de kommer på besök.
Oerhört smart tänkt.
Så Sus och Singelmamman, när kommer ni promenerande förbi?

Jag är så oerhört stolt och glad över att kunna erbjuda mina läsare

av e-böcker ett specialpris på En liten värld tack vare att ni  följer mig här eller på Facebook.
Erbjudandet gäller till sista mars.

Hurra!


Och plötsligt var jag tvungen att ta en tupplur ... och fler bilder från releasen.

När kroppen säger till så där och jag har möjlighet, så lägger jag mig i soffan direkt.
Underbart.
Innan det hade jag fått koll på hur jag ska göra med mitt manus. Jag måste ersätta allt jag har tagit bort och nu vet jag nog hur. Tjoho på det.

Annars är det en 5:2-dag. Och jag tror att jag ska promenera till min Lidl redan nu så att jag har allt hemma när jag är svimningsfärdig vid femtiden.
Äter jag mer kyckling börjar jag snart kackla, men det är det jag är sugen på. Det och Ayvar relish.
Jag är en mycket simpel människa.

Här är fler bilder.












Jag vaknade utan väckarklocka 6.57.

Det är underbart att sova en hel natt. Underbart. Inga svettattacker, inget toaspring. Inget utom sömn.
Jag är så tacksam för att jag var en lämplig kandidat för östrogen.
Nytt liv. Ny människa. Hallelujah!

Igår fick jag ett sms från sonens tandläkare. Han ska tydligen dit idag. Det hade både han och jag glömt och jag glömde dessutom att påminna honom igår eftersom den här helgen har varit lätt vansinnig ... så det är väl bäst att jag strax skakar lite liv i underverket.
Och är snäll och skjutsar honom dit.
Jag är inte bara en bästsäljande författare (den här våren är jag faktiskt det på riktigt, enligt min agent), jag är mamma också.
Iiiiiiiiiii.

Och ska det blir några fler storsäljare måste jag jobba med min nästa bok, och det ska jag göra hela veckan. Underbart!
Jag älskar mitt jobb!

Måndag.
Vad säger ni?
Köra eller täcke över huvudet?

söndag 9 mars 2014

När en av de här åkte hem, gick den andra och jag på musikal. Priscilla. Göta Lejon.














Där såg vi till att få röda boor om halsen utan att veta att det betydde att vi fick dansa på scenen.
Det här framträdandet var bara ett av många bevis för hur redo vi båda är för Let´s Dance.










Vilken musikal!
När vi inte dansade på scenen gjorde vi det i våra stolar.
Alla är fenomenala. Alla. Och Björn Kjellman är bara lite extra fenomenal.
Musikal och feelgoodböcker går mycket bra ihop, konstaterade vi idag.
Det är i alla fall lite den känslan man önskar att ens läsare får. Glad. En känsla som inte är så litterärt populär men som banne mig är en av de bättre när man är mitt i den.

Nu är jag på ett strålande humör och ska laga mat.
Jag kan ha träningsvärk i morgon.




Jag tror att jag var lite oförberedd.

På allt.
Plötsligt vimlade butiken av kända ansikten. Kramar, signeringar, grattis, tal från min förläggare Teresa, min mamma, min unge och hans flickvän. Och min Nisse som förevigade allt och alla.
Mina fina vänner som tog hand om mamma. Gamla flygvärdinnorkollegor. Vänner som kom på kryckor, andra var mitt i sina cancerbehandlingar. Nya författare minglade med erfarna. Arbetskamrater från Kraft. Många från världens bästa förlag, Forum.

Och andra, helt okända, som hade läst mina gamla böcker och som hade längtat efter den nya (!). Någon som letade efter en annan bok, men som köpte min eftersom jag övertalade henne att den passade hennes glasögon perfekt.

Efteråt; fika med Nisses syskon med familjer, sedan middag hemma. Mamma gjorde i ordning alla blommor, i timmar, medan vi andra lagade mat och öppnade paket.

Jag är överväldigad, tacksam och rörd.
Tusen, tusen tack till alla er som gjorde min releasefest så fin. Jag ska bära med mig den här kvinnodagen i alla evighet.
Håret på plats

Nya vårkappan 

Mina gamla flygkollegor.

Och med mamma!

Nisse

Och då är ändå allt inte med. Jag bor i ett blomsterhav nu!


Och yes, jag åt godis efter tre veckors ... inte äta godis.



lördag 8 mars 2014

En alldeles galen dag. Fler bilder kommer i morgon.





















Nu har jag satt på mig håret,ögonen och örhängena.

Fortfarande mer än en timma kvar tills jag ska vara på plats i skyltfönstret bokhandeln.

Ikväll fortsätter firandet hemma med mamma, Nisse, hans dotter och min son.
Då har guldskorna åkt av för länge sedan.
Jag har satt plåster på fötterna. Och packat ned ett par extraskor. Lika höga, men med bred klack (gör massor för bekvämligheten.)

Tja, det var väl det.
Jag är som vanligt i god tid och får fint sitta här och vänta tills det är dags att åka.

Ps. Jag tänker premiäranvända min knallröda vårkappa, det är strålande väder i Stockholm.


RELEASEFESTDAG.

Jag har sovit som en stock.
Tur. För emellanåt har jag nämligen svårt med det när jag ska göra något kul.
Idag är allt bara roligt och mamma och jag drar igång tidigt för att undvika kön till badrummet senare när två nittonåringar ska göra sig fina för eftermiddagspartyt.

Tanken är att jag ska bli lika tjusig som är jag på mitt bokomslag, men utan att luta mig tillbaka och bli sminkad av ett proffs. Dessutom är det mitt på dagen så sminket måste sättas på i dagsljus, så mycket kommer jag ihåg från mina glansdagar på, ähum, 80-talet.

Det mest intressanta den här morgonen är dock om min stränga diet har gjort sådan susen att jag kan få på mig byxorna. Vid närmare eftertanke borde jag kanske ha kollat det igår.
Jaja, vad är väl ett par opassande byxor ...

Den här festen är helt och håller mitt fina förlags initiativ, och jag jätteglad för det. Mamma, Nisse, hans dotter, min son och flickvän, Nisses syskon med familjer, mina bästisar, mina skrivbästisar, gamla bästisar och arbetskamrater, nya skrivvänner, speciella bloggvänner ... alla kommer.

Hurra!


fredag 7 mars 2014

8 mars. Release och kvinnodag.

Det senare är egentligen viktigast. I mina böcker har jag bara kvinnor som står på egna ben, i alla fall till sist.

Själv har jag aldrig lutat mig mot en man. Mest för att de flesta har fallit när jag har försökt.
För herregud som har jag har försökt.
Även min biologiska pappa drog när det blev lite jobbigt strax efter tillverkningen av mig. Totalt fick han åtta barn, och han var en rätt urusel pappa till allihop om jag har förstått det rätt. Jag har aldrig träffat honom.
Så åtta barn togs hand om av kvinnor. Han avlade, lät staten betala underhåll, och sedan fortsätta han till nästa erövring.

Jag har träffat kvinnor som vill lämna sina otrogna makar, men som inte kan det för allt står skrivet på männen: huset, företaget kvinnorna jobbar i, bilen. Så de stannar. Hur de överlever förnedringen att bli bedragen, förnedringen att inte kunna försörja sig själva, och förnedringen att veta att de har skrivit bort sitt delägande vet jag inte. 50, kvinna, bostads- och arbetslös; det är inte direkt oss marknaden skriker efter.
Jag försökte själv för något år sedan, och orkar inte ens tänka på hur många män som kallades till intervjuer medan jag inte ens fick ett tack för visat intresse. Men jag klarade mig tack vare att jag är van vid att klara mig. På ett eller annat sätt, emellanåt inte speciellt smart,men jag har klarat mig. Och GUD, vad det har varit viktigt att känna det.

Min röst i nästa val går till det parti som vill lagstadga om att dela föräldraförsäkringen 50/50. Det är dags att uppgradera kvinnor som arbetare och män som föräldrar, och det börjar med föräldraledigheten eftersom föräldrar själva inte verkar hajja grejen.

I morgon är det internationella kvinnodagen.
Jag tänker inte glömma det mitt i releaseyran.

Fest. Hurra!







Nisse trodde jag kanske var en aningen nervös för i morgon.

Inte alls, inte ett endaste dugg faktiskt.
Om jag har någon nervositet så gäller den hur boken ska bli mottagen.
Scener, framträdanden och spotlights på mig är jag laddad, men inte nervös, inför.
I morgon blir det nog inga lampor, men någon stol ska jag väl hitta att ställa mig på i butiken nedan.
Hurra!






Snyggt skyltfönster i Farsta

Till höger längst upp ligger nu det Danska omslaget till Sonjas sista vilja.

Den kommer ut i maj, hurra!

Och dagens roligaste stod att läsa i Amelia, signerat Malin Persson Giolito:
"Åsa Hellbergs En liten värld, en romantisk komedi om äventyrliga kvinnor över femtio som får den fönsterhoppande hundraåringen att verka både pryd och stel i lederna."

Hahaha


torsdag 6 mars 2014

Mamma är här med en sprillans Kupé som hon tog med från tåget.

Mina böcker har aldrig varit med i någon reklam tidigare så den här Storytelannonsen känns jättestor för mig.

Dags för en varning. Vktväktarna. Jag var med i exakt tre veckor, sedan insåg jag att det absolut inte var något för mig,

och sa upp medlemskapet.
Nu fick jag ett mail:

"Hej Åsa,


Tack för ditt mail

När du fyllde i din registrering för  ViktVäktarna Online medlemskap för 7 månader gjorde vi dig uppmärksam på att medlemskapet är bindande

Följande står på vår sida när man fyller i registreringen för All inclusive medlemskap för 7 månader

7 mån: Vi bjuder på första månaden när du tecknar dig för 7 månader. Efter första månaden betalar du 195 kr/mån tills du väljer att säga upp ditt medlemskap. Först efter 7 månader kan medlemskapet sägas upp

Detta gör att vi tyvärr inte kan avsluta ditt medlemskap innan den 04/08/2014 .

Den 04/08/2014 har vi debiterat ditt kort för den sista betalningen för ditt medlemskap. Återkom efter den debiteringen så avslutar vi ditt medlemskap."

Jag ska inte bara betala för något jag inte nyttjar, och som jag var missnöjd med, jag måste dessutom säga upp avtalet EN GÅNG TILL!
Well, jag har en stort kompisgäng på facebook, de i sin tur har också kompisar, så en allmän varning är väl på sin plats.
Jag har aldrig någonsin varit med om mer än tre månaders uppsägning, och ska kolla om det ens kan vara lagligt när lockpriset är första månaden gratis.

Återkommer.







Jag har ju releasefest i en bokhandel på lördag.

Det ska bli väldigt roligt.
Jag brukar få en viss överväxel på de där tillställningarna. Ybertokgladpratsam och lätt stirrig.Som om jag vore hög på adrenalin (fullt möjligt). Så exalterad och laddad att jag efteråt pyser ihop ungefär som jag gör efter en föreläsning.

Den här gången ska jag dessutom ha lite koll på mina gäster i en stor butik så jag funderar på att sätta små färgglada lappar på dem. Som en signal om att de här måste man klappa lite extra på om jag inte hinner med alla.
För att många har rest långt. Och för att andra är speciella för att de har följt mig så länge. Eller är mina bästa vänner. Kollegor som har hojtat uppmuntrande. Familj, både ny och gammal. Gamla arbetskamrater som är ännu mer förvånade än jag. Mitt förlag.
Inte för att någon i butiken är viktigare än någon annan, men för att tacka dem som enbart har kommit för att dela min glädje.

Ryktet säger att butiken börjar ställas i ordning redan i eftermiddag.
Jag och mamma ska promenera dit och kolla i morgon.
Iiiiiii.




onsdag 5 mars 2014

5 mars 2014. Bokförlaget Forums topplista.

Jag är på min artonde dag av skärpa till mig.

Det är så länge sedan vi var på Gran Canaria och jag åt som om mat var en bristvara i mitt liv. Jag drack öl i massor. Dorada. 100% alkoholfri. Vansinnigt god. Och åt chips. Jätteofta.

Så nu äter jag strikt lchf och undviker mjölkprodukter. Och eftersom jag egentligen är ointresserad av mat, annat än att fylla magen med, så äter jag ungefär detsamma varje dag.
Ägg kyckling makrill och jäkligt mycket broccoli.

Jag går ned men det går inte fort.
Jag kanske kommer i kläderna på lördag.
Kämpa Åsa, kämpa!

Den här gången kommer min bok ut i alla format på en gång.

När Sonjas sista vilja kom blev vi nog alla rätt tagna på sängen av intresset för den och hade till att börja med bara den inbundna. Ljud -och ebok kom 8 månader efteråt, till och med efter pocketen.

Jag kommer när som helst att få en uppdatering från Höropp, som mitt ljud och e-boksförlag heter, och det ska bli oerhört spännande att se siffrorna, inte minst på nedladdningar från biblioteken.
Och Storytel.

Nu tillbaka till tvättis.
Vi hörs.


Jag har köpt en madrass.

När mamma kommer hit sover jag i soffan, och den behöver en madrass för att bli bekväm.
Tror jag i alla fall. Än så länge har jag bara tagit tupplurar i den, men jag tror att en hel natt funkar toppenfnt.
Och så har jag varit på systemet och hämtat ut en flaska som min lillebror hade beställt, och som mamma får ta med sig till västkusten. Den, en tavla som Nisse har gjort till min lillebror, och böcker. Tur att hon är ung och frisk och har en stor väska!

Resten av den här dagen ska jag tvätta.
Och testa madrassömnen i soffan.

Det var väl ungefär det, den här releasedagen 2014.



Google och jag umgås runt mina böcker varje morgon.

Och nästan varje dag hittar jag något nytt. Ibland har böckerna fått ett eget inlägg. Om det går att kommentera så gör jag det, jag blir så himla glad när någon har gjort sig mödan att skriva om dem att det känns bra att få tacka. Jag kommenterar även hos dem som inte gillar, så länge de har skrivit vänligt (vilket är en konst i sig. Människor kan bli rätt elaka när de inte gillar något.)

Idag släpps En liten värld från lagret till handeln och jag antar att jag från och med nästa vecka någon gång kommer att söka på den titeln också.
Jag har nämligen rutiner.
Alltid samma procedur och alldeles särskilt om jag har en skrivdag.
Så här ser Hellbergs morgon ut:

  • Sätter på kaffe
  • Öppnar locket till datorn.
  • Hämtar kaffet till soffan.
  • Kollar Adlibris topplistor.
  • Kollar Bokus, inte alltid topplistorna eftersom de fluktuerar numera.
  • Google. Söker på titlar (bara senaste veckan eftersom det blir för mycket annars.) Numera också den Holländska och Italienska.
  • Fyller på kaffekoppen.
  • Ögnar DN, Svd, Expressen och Aftonbladet. Ibland Svensk bokhandel.
  • Skriver blogginlägg. Och Facebook på min författarsida (följ mig gärna där.)
  • Läser bloggar jag följer. Kommenterar ibland.
  • Tar ett otåligt varv i lägenheten. Det tar exakt tre sekunder.
  • Spelar en harpa. Och när den går ut ...
  • En kung. Det är jag så grym på att den alltid går ut direkt.
  • Öppnar manuset och kör.
Tidigare letade jag skrivstugor, men sedan favvissidan inte gillade att jag länkade så mycket så har jag tappat intresset lite, det tar för långt tid när jag inte kan hålla mig till en sajt.

Men idag, just denna fina släppdag, måste vi ha en stuga.
Och den är fantastisk.

Hurra!





tisdag 4 mars 2014

Nu har jag sett filmen, se förra inlägget,

och jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den.
Det känns som om jag avslöjar för mycket vad jag än säger.
Så. Betyg Se den.
Sedan vill jag gärna höra vad du tycker.


Filmtajm.

Jag hyr fortfarande de flesta filmer på dvd, hos världens bästa filmkedja i Farsta.
Nu ska jag se About time, som har fått makalösa 7.8 i betyg på IMDB såg jag precis. Makalösa för att vi pratar om romantisk komedi. Samma manusförfattare som skrev Love Actually och Notting Hill.

Nu blev jag väldigt uppspelt, ska tända lite ljus och sedan se film i soffan.
Jag återkommer.



Jag pratade länge med min förläggare idag.

Hon är grym och fick mina utanpånerver att lägga sig.
Och så fick jag okej på de första helt nya kapitlen i Sara vilket var toppen.
Ordningen känns återställd.

Från och med nu tänker jag bara njuta av att ha en sådan fin bok att lansera.
I morgon släpps den från lagret och jag skulle tro att den finns i butik på fredag.
Hoppas det i alla fall.
Såg att Mp3-ljudboken finns att ladda ned på Bokus redan nu.
Klicka här.

Jag är baske mig tårögd, det är vad jag är.

Bonniers bokklubb

på nätet. Kolla, kolla, kolla!

FörfattarÅsa

jobbar vidare och tänker inte alls på att det kommer ut en ny bok den här veckan. Inte alls. Sover som en stock, får inga panikattacker, har inte bitit av alla naglar, kort sagt: ny bok. Tja. Vad är väl det?

När jag nu har ljugit klart kan jag berätta att jag är livrädd.
Mest för att ingen i hela världen ska tycka om min mysprick.
Att samtliga bloggare (som är de som recenserar min genre) kommer att säga jaja, det var väl det jag visste, hon var en dagsslända. Komma här och tro ...

I dagarna landar Bokspegeln, Bonnier Bokklubbs medlemstidning, i brevlådan hos vääääldigt många bokköpare.
Helen Fielding och jag är på omslaget, och på det allra första uppslaget i tidningen presenteras En liten värld.
Helens och min bok är huvudböcker och går ut till dem som inte avbokar innan den trillar ned i lådan.
Det är en underbar mängd böcker, hissnande rent av, och jag ska försöka tänka på att min bok faktiskt blev utvald.
"Åsa Hellberg, författare till Sonjas sista vilja och Sonjas hemlighet, kan utan tvekan kallas den svenska romantiska komedins mästarinna."
Så står det i Bokspegeln.
Så står det inte inne i mitt huvud.

måndag 3 mars 2014

Det är fantastisk gott att äta,

när man inte har gjort det på hela dagen. Och trots hängigheten lagade jag själv maten idag, eftersom jag inte stod ut med att sitta och vänta.

På torsdag när mamma kommer ska sonen och flickvännen bjuda på middag (så du behöver inte äta på tåget, mamma). Tillsammans är de jätteduktiga. Eftersom de är som siameser så gör den ena inte mycket utan den andra. Ber jag om hjälp med något så kommer båda två.
Idag lyfte ettan porslinet från diskmaskinen till tvåan som ställde in det i skåpet.

Det var väl det.
Nu ska jag strax sova mig pigg igen.


Det gäller att kunna läsa mellan raderna

när larmrapporterna kommer.
Jag fortsätter med lchf och undviker socker eftersom min kropp verkar gilla det.

Det kliar i halsen och jag är liiiite tung i huvudet.

Jag har haft det så i åratal, att jag emellanåt känner det som om jag ska bli sjuk, och sedan blir det inget mer. Låt oss hoppas att det är så den här gången också. För säkerhets skull stannar jag i alla fall hemma ikväll.
Jag måste vara pigg på torsdag när mamma kommer.

Dagens redigeringspass har varit tungt. För första gången någonsin har jag tagit bort text. Massor. Flera kapitel. Det gör att jag nu måste skriva nya ... som måste passa in i texten som kommer efter.
Men. Det är en riktigt bra utmaning och jag inser att jag hittills bara har varit lyckligt lottad när jag har behövt skriva mer, inte ta bort.

Jag har som vanligt tvivlat på texten, som jag gör när jag inte har den framför mig, men när jag nu läser gillar jag.
Som tusan.
Det blir bra det här.
Hurra!

God morgon.

Det är releasevecka.
Och jag börjar ikväll med att gå på Marikas som firar sin Projekt Längtan. 
Vi är båda störtnervösa, kom vi överens om på FB igår.

Hon har väntat några år med att släppa sin tvåa, men nu är det alltså dags.
Ettan heter Supernova, och jag har för mig att den var en stor framgång när den kom.


















Jag tror att genren är Chic lit, eller om det är som mina böcker, romantisk komedi.
Feelgood i alla fall.
Jag har inte läst, men vet efter att ha träffat författaren att den är en riktig höjdare!

Hurra, och lycka till!




söndag 2 mars 2014

Och vinnare av varsin sprillans "En liten värld" är:

Agneta W
Izabella
Helena
Lotten 36.

Hurraaaa.
Maila era adresser till
asahellberg100@gmail.com

Till er andra, tusen tack för att ni var med!

Jag har ätit så mycket kyckling att jag inte kan resa mig upp.

Det får jag förstås inte (äta så mycket alltså!!). Max en filé skulle jag tro. Jag åt två och en halv. Stora. Med smör och en klick Ayvar relish.
Å andra sidan ska jag inte äta ett dugg på ett dygn.

Morgondagen ägnas åt mitt manus. Nisse är ett suveränt bollplank och i enda  mening hjälpte han mig förbi ett av ställena jag inte har fått bukt med. Han har inte läst Sara, men jag har briafat honom om karaktärerna och om vad som händer i stora drag, så lite koll har han.
Bra bollplank är suveränt, och det blir dagens tips från skrivstugan i Farsta: Våga prata med någon om ditt manus om du sitter fast, det kan göra susen för berättelsen.

Ikväll rekommenderar jag förstås Oscarsgalan, men annars kan filmen 21.00 på trean kanske vara något?
"Min låtsasfru" (varför översätter man fortfarande engelska bok - och filmtitlar?)  I orginal Just go with it.
Jennifer Aniston och Adam Sandler.
Okej betyg på Imdb, och jag kan ha haft en dålig dag när jag såg den för jag har för mig att jag kände sådär.

Min nya bästis, Helen Fielding, släpper sin bok samtidigt som jag. Till och med i samma bokpaket från Bonniers bokklubb eftersom våra, MIN OCH HELENS ALLTSÅ, böcker är huvudböcker någon gång i mars.
Hennes titeln är faktiskt på orginalspråk så där sprack mitt påstående direkt.

Good Will Hunting.

Vilken film.
Och vad roligt att se vilken duktig skådis Robin Williams är när han slipper tramset.

Och manuset! Det imponerar allra mest. Skrivet av Ben Affleck och Matt Damon när de var 25 repektive 27 år gamla. Hur är det möjligt?
De vann en Oscar. Hurra för det!

Själv är jag redan redo för kvällens tillställning, i alla fall om man ser till klädseln.
Jag är hemma från Söder och har helt enkelt satt på mig min morgonrock.
Min mamma ska få låna den andra när hon kommer hit på torsdag.

Tja, det var väl det.
Sista chansen att vara med i BOKUTLOTTNINGEN!
Klockan åtta dras vinnarna!
Lycka till!


Mitt första betyg på min nya bok är en ETTA.

Någon har nog fått ett recensionsex, annars vet jag inte hur de redan har lyckats läsa den.

Nåväl, jag fick ett sms igår:
"Gillar den jättemycket - riktigt bra, en stark uppföljare som hade allt."
Och Jenny Lindh mjuknar som torra läppar under cerat, i recensionen i M-magasin.
Jag måste komma IHÅG sånt när jag får dåliga betyg.


Tävlingsdag för er,

och själv ska jag på Oscarsgalan. 9:an, sändningen börjar 22.20. Röda Mattan 23.00.
Jag håller oftast inte hela sändningen, inte ens när Colin Firth var nominerad orkade jag sitta kvar tills han tog emot sitt pris, men jag älskar red carpet, alla klänningar och alla sliskiga intervjuer.
"You look amazing, tell the audience what you´re wearing."
Löv it.

Vår filmhelg är inte över.
Vi går ut direkt med Good Will Hunting till frukostkaffet.
Jag vet inte hur jag har lyckats undgå den, men nu är det i alla fall äntligen dags för Nisses absoluta favvis.
(Egentligen var det min tur att välja nu, efter hans Darjeeling igår kväll, och jag tänkte Mamma Mia, men får ge mig eftersom mitt förstaval Borta med vinden var fyra timmar lång igår. Men vi får se. Om jag inte gillar Will kanske vi byter.)

Vad gör ni idag, och kommer ni att se Oscarsgalan?

lördag 1 mars 2014

Borta med vinden.

Nisse hade inte sett den så det blev ett givet val när jag skulle välja vad vi skulle se. Nu har vi just googlat skådisarna, och Vivien Leigh  - som precis som Clark Gable dog alltför ung (59 resp 53) - föddes i Darjeeling som råkar vara namnet på den filmen som Nisse har valt att vi ska se härnäst.
Visst är det lite märkligt?

Men första andra chansen. Jag har ingen koll alls på bidragen där.
Finalen är nästa lördag, samma dag som min fina releasefest i Farsta.
Tjoho.
En vecka kvar.
Jag tror jag svimmar.

Glöm inte att anmäla er till tävlingen

i kommentarsfältet under det här inlägget.
Jag drar vinnarna i morgon kväll.
Lycka till!

Nu kan det förstås vara så att Italienskorna

inte skriver ett ord om en bok de inte gillar, men jag har fått oerhört fina omdömen om Sonjas sista vilja.
I alla fall om google översätter rätt.

Och på tal om googleöversättning.
När vi körde i fel fil i Las Palmas och polisen stoppade oss, försvann plötsligt Nisses förmåga att prata spanska, så polisen - som pratade rätt usel engelska - googleöversatte det han sa på sin lilla platta, och visade fram för Nisse som var den som körde då ( vi körde hälften var.)

Idag är det filmtajm på Söder. Hela dagen är det tänkt.
Jag ska vara där elva och antar att första filmen, vilken det nu blir, är igång klockan tolv.
Nisse väljer två och jag väljer två.
Jag återkommer med valen.

Vad gör ni?
Är det lika grått i hela landet?