Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 11 mars 2014

Jag har aldrig jobbat deltid, inte studerat,

utan har jobbat heltid sedan jag var 18 år, med undantag för ett års föräldraledighet och ett års ledighet 2008.
Precis som er andra så har jag fått mitt pensionsbesked idag. Jag har hittills en intjänad allmän pension på i runda slängar två miljoner. Det , tillsammans med premiepensionen, gör 16 100 kronor per månad före skatt om jag lägger av vid 67 år och 7 månader (vilket just nu känns alldeles för snart, men om framtiden vet vi ju tyvärr ingenting.)
Och så har jag fått besked från Collectum, som hanterar de pensionsinbetalningar som de företag jag har jobbat för har gjort, och där får jag några tusen till i alla fall under fem år.
Jag tror att jag kommer att klara mig (om jag tänker att jag tjänar samma summa som nu fram till 65) om jag har rest klart, ätit klart och kanske har flyttat till en pytteliten etta.

Om jag blir väldigt rik för att hela världen vill läsa mina romantiska komedier kanske den där ettan kan ligga i Spanien.

10 kommentarer:

Gafflan sa...

Grattis! :D

Åsa Hellberg sa...

Haha, ja, eller vad man ska säga:)

Ezter sa...

Jag ska hamna på nio tusen, så jag får bygga en koja i skogen ;)

Åsa Hellberg sa...

Ezter; Fan!

Åsa Hellberg sa...

Det vore så intressant att se en pensionsjämförelse kvinnor och män, födda samma år.
Finns det, månne?

Hanna Lans sa...

Sådan statistik tror jag att scb har. Själv vågar jag inte titta i det där kuvertet eftersom jag både studerat i en sisådär tio år samt bott utomlands i sju. Och är ensamstående. Oj, jag ser så himla mycket fram emot att få pensioneras när jag blir en sisådär 85. :(

Åsa Hellberg sa...

Men det är ju det som är lite knasigt. Förut räknades väl de typ tio bästa åren?

Annika Estassy sa...

Kan trösta er med att lagom tills jag går i pension, exakt samma år faktiskt, har hela pensionssystemet kollapsat. Därför spelar det ingen roll vad som står i det orangefärgade kuvertet.

Åsa Hellberg sa...

Annika; visst är vi jämngamla? Aj då.

Agneta W-P sa...

Rooligt, då kanske vi kommer att bo grannar i Spanien nånstans... För jag vet att du kommer att få in STORA pengar på ditt författande om du fortsätter i denna takten. Men, tills dess kan du ju hänga med på en "tjejhelgresa" i höst till mitt hus i Torrevieja :-)