Freedag, och jag är ledig för att ta hand om hår och hushållssysslor.
Jag borde ha sovit längre än till halv sex, men vissa morgnar ... så jag har druckit kaffe, och nu ska jag betala räkningar innan jag tar fram dammtrasan och åker till frissan.
Till skillnad mot de flesta andra träffar jag sällan samma frisör. Jag kliver in i Farsta där det ser ledigt ut och ber om klippning och slingor.
Typ.
Det blir inte alltid bra.
Jag har kommit ut både mörkare och kritvit.
Men förra gången blev jag nöjd, och jag har för mig att de skrev ned hur de gjorde, så jag går helt enkelt tillbaka dit. Det enda som var jobbigt var att det tog en jäkla tid, men en utväxt kanske går fortare att färga bort?
Annars är jag rätt ogrå, kanske för att jag är en äkta blondin från början, men ögonbrynen!
ÖGONBRYNEN!
Hur är det möjligt?
De få tunna strån jag har står åt alla håll. Dessutom är de just grå. Eller mer vita. Växer som ogräs.
Väry osexigt.
Och jag vill ju vara piffig eftersom jag är väldigt fåfäng, alltså färgar jag dem. Hemma. På salong blir de alldeles för mörka. Och så har jag ögonbrynsskugga. Mycket smart, mycket enkelt.
Hur fåfäng är du?
4 kommentarer:
Visst vill jag se så bra ut som möjligt - men inte så fåfäng att jag inte kan gå till tvättstugan i slitna hemmakläder och omålad (vilket handlar om - nästan alltid - lite maskara så att ögonfransarna syns)
Sanna
Nä, där är jag likadan. Ser oftast ut som en sophög, faktiskt:)
Ögonbrynen är ett kapitel för sig helt klart. Mina har alltid varit ljusa och mjuka och är det fortfarande, men de har liksom ingen färg alls. Måste alltid färga, antingen med färg eller penna/skugga. Men att de skulle börja spreta åt alla håll? Oh no, det vill jag inte!
Inte fåfäng alls. Men klipp och sling gör jag regelbundet. 5-6 veckor mellan klippningarna och så sling varannan gång. Färgar mina osynliga ögonbryn hemma, 3-4 min, sen ser man inte klok ut om det sitter längre! Men det är så tråkigt så däremellan är ögonbrynspenna det enda smink jag använder i vardagslag...
Skicka en kommentar