Hör upp!

Jag satt helt ensam på lunchserveringen idag. Åt en toast igen. Drack en cappuccino. Och vatten.
Och så funderade jag på det där med författare och att läsa.
Jag gör ju inte det så mycket, alltså läser (inte ens när jag sitter ensam på en servering.)
Däremot är jag rätt bra på att lyssna.

Och om man gör det aktivt tror jag att det är minst lika bra för skrivandet som det är att läsa.
Kanske till och med bättre:

1. Karaktärsfördjupning 
1. a, b c och d: Lyssnar man inte lär man inte känna människor. Punkt.
2. Dialog (lyssnar man inte missar man att dialog är snabb, drivande och har ett syfte. Allt annat kan strykas.)
3. Gestaltning: Gester, mimik, ögonbrynslyft och annat väsentligt kan man bara se genom att lyssna (! Det måste passa ihop!)
4. Storyline: Behöver ingen beskrivning. Verkligheten slår alltid diktandet. Sno (men förvanska ) allt du hör.

Det var väl det.

Ni håller förstås med!