i morse klockan fem, och det var återigen omöjligt att somna om.
Så istället sätter jag lite fart nu när jag har druckit kaffe, läst tidningar och letat skor.
Jag har i runda slängar 20 sidor kvar att redigera i den här omgången, sedan börjar jag om när jag får tillbaka Nisses kommentarer ikväll eller i morgon.
Vad mitt eget öga kan se så här långt, hänger allt ihop.
Tack och lov!
Mitt mest utmanande skrivprojekt någonsin.
Först en omarbetning och sedan en megastor till, när jag tog bort en av huvudkaraktärerna; ett beslut jag tog den 8 juli.
Kreativt det svåraste jag har gjort.
Att se hur ett i princip redan färdigt manuset minskar och minskar i omfång, för att till sist nästan vara halverat, och veta att allt det måste ersättas med nytt material innan 15:e september, har någon dag här och där känts övermäktigt.
Jag har ju inte en handling klar när jag skriver, och just det kan jag inte påverka, det är bara så jag jobbar. Och vanligtvis är det helt okej.
Men just vid en sådan här omarbetning hade det varit skönt att veta vart man ska gå, när det gamla ryker.
Därför är jag så tacksam för att mina händer och mitt huvud jobbar så bra ihop.
Tack, ni tre har jobbat ihop en grym ny romantisk komedi.
Hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar