eftersom mitt liv förvisso är underbart men även väldigt enahanda.
Jag tvättar städar skriver lagar mat och i tillägg till detta har jag idag också, tada, målat naglarna.
Så fort jag kommer tillbaka från Varberg på fredag ska de klippas jättekorta igen.
Jag tänker att man som författare är som en pianist, och att vi alla har olika favoritfingerställningar. Mina är att fingertopparna måste möta tangenterna och det funkar inte med långa naglar, jag skriver helt enkelt sämre då.
Ungefär så.
I morgon ska jag upp tidigt, så förhoppningsvis kan jag somna i tid i kväll.
För säkerhets skull kommer jag att peta i mig Voltaren.
Den där armen, ni vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar