och jag är utsövd och fin (nåja).
Just nu tittar jag på killarnas återkomst till Sverige och Kungsan. Det är alltid lite högtidligt och rörande, tycker jag.
Jag är inte så bra på att gråta. Det händer när jag är väldigt ledsen (och tycker synd om mig själv), när någon annan är väldigt ledsen (i verklighet eller dikt är inte så noga) men allra oftast när jag är rörd.
Och jag rörs till tårar extremt lätt.
Som nu framför teven till exempel.
Mina föreläsningar.
Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.
Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.
Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.
Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.
För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.
Bokning sker via Författarcentrum
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar