Liza Marklund i Sommar i P1.
Härligt program, jag kände varken av arm eller nacke utan log mest (utom när hon pratade om sin dotter).
Bland andra nationalsånger, spelade hon Rysslands. En av de vackraste jag vet.
Det har jag alltid tyckt.
Viss musik får mig att känna och redan som knatte kommer jag håg hur oerhört ledsen jag blev när vi såg en hockeymatch på tv, och publiken i arenan buade när ryssarna vann.
Jag förstod inte hur man kunde bua åt sådant fint.
Nu drar molnen in och jag tänker ta en dusch och fundera på om jag ska jobba eller sova först.
Vi får se.
Det är ju ändå lördag.
1 kommentar:
Tusen tack för boken! Jag har inte börjat läsa än, men det blir snart! Och dedicerad är den också! Tack, tack!
Skönt att du har mindre ont, det är inte kul att ha ont.
Kramar
Skicka en kommentar