Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 30 januari 2017

Den här omgången av LCHF

funkar min mage. Men så äter jag också varje dag sedan i december ProbiMage med bakterier, för att hjälpa den att må bra.
Men avocado kommer jag att undvika i all evighet eftersom jag tror att det sabbade det mesta förra gången.
Själv sabbade jag lite med att äta popcorn på bion. Det är alldeles för mycket kolhydrater i det.
Men SF sabbade också, för popcornen var inte varma och nästan var osaltade, så min första sabb blev mindre än jag planerat för det var helt enkelt inte särskilt gott.

Häpp.

Här nere ser ni mina ben. Min biosällskap avbokade och då gick jag själv. Det har jag inga problem med alls, särskilt inte i den här salongen i Mall of Scandinavia.
Man sitter behagligt långt från nästa person i bänkraden.
Alltså, kroppskontakt är inte min grej riktigt.
Det här kramandet som folk alltid ska ägna sig åt. Va? Vad säger man? Lite överdrivet, tycker ni inte?

När jag jobbade på Kraft foods (som det hette då, nu heter det Mondelez ) ingick jag i europeiska projekgrupper emellanåt, och då skulle det kyssas på kinderna när man träffades.
Det är bara det att britter, schweizare och fransmän har helt olika uppfattning om HUR MÅNGA GÅNGER! Och jag kunde aldrig hålla reda på hur det där var och vem i gruppen som kom från vilket land.
Jag löste det genom att vrida på huvudet tills kysseriet tog slut.

Tänk vad bra ett vanligt handslag är.
Fler borde anamma det.



Idag ska jag jobba, redigera så mycket jag bara kan med tanke på att jag missade en hel arbetsdag i lördags.
Nästa vecka ska vi fota omslag.
Vi kanske har en titel. Jag hade i alla fall ett förslag som Teresa gillade, sa hon i morse.
Wohoo,
vi är på gång på alla sätt och vis.

Måndag.
Okej, så här långt.

2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Jag instämmer helt i det där kramandet! Har jättesvårt för det, varför duger det inte att hälsa vanligt!? Jag vill inte krama varenda människa, det räcker gott med familjen!

Ebba Range sa...

Intressant det där med avocado. Annars är mandel resp mandelmjölk inte min mages grej.