Jag kämpar som en tok med min fåfänga.
Och det är så skamligt, så skamligt, så skamligt att känna så eftersom jag har det så HIMLA BRA. Jag vet det.
Men så är det i alla fall.
Min mellan 25 och 85 kropp är i ett yttre förfall. Och även om - peppar peppar peppar ta i trä tvi tvi tvi - insidan är i fin form (så vitt jag vet), så är jag inte alls i takt med det där yttre åldrandet. Fy fan, rent ut sagt.
Det går liksom inte att få någon ordning på det där i huvudet.
Vissa dagar är jag så himla nöjd. Svassar runt och svänger på min för ögonblicket inbillade smäckra kropp och tänker att herregud vad lagom jag är.
Andra dagar känner jag helt tvärtom.
Och idag startade det efter träningen när jag gick till Kappahl för att prova ett par nya gympabyxor.
Har ni varit i deras provrum?
Belysningen där är ... "framhävande."
Gropar belyses på ett sätt som ett konstmuseum hade glatt sig åt.
Hur gör de? Och varför varför varför?
Jag vill inte se hur jag ser ut. Jag vill se hur jag KAN se ut.
Fab and 55.
Så efter att ha hängt tillbaka byxorna gick jag och solade.
Jag tycker mer om förfallet när det är brunt än gråvitt.
Nu tänker jag sola mig så brun att det ser ut som om jag har varit på semester.
Pilutta dig, blekhet.
Men.
Ljuset i min tunnel finns såklart.
Inte minst bidrar mina träningskompisar med det. De verkar på riktigt uppskatta sin ålder - och många är ju betydligt äldre än jag, och jag önskar verkligen att min acceptans också kommer så att jag kan sluta larva mig och istället vara nöjd (och tacksam, herregud!)
Nu har ni fått min skam serverad.
Varsågoda.
Ni behöver inte muntra upp mig i kommentarsfältet (tack på förhand) men berätta gärna om DU älskar 50 (och varför i herrans namn i så fall.)
I övrigt idag har jag bytt kattsand, skurat badkaret (eftersom jag tvättar rent kattlådan där innan jag fyller på ny sand), har plockat ned balkongbelysningen och ätit lite.
Senare ska jag bada.
Och måla tånaglarna.
Det är ett av mina tricks för att känna mig lite finare.
Mvh Blek-trött-och tydligen jättegammal.
9 kommentarer:
Jag håller med om det där med belysningen i provrummen! Inte nog med att ljuset är så vitt att det nästan är blått - vilket gör att man ser ännu blekare ut - dessutom är det spotlight som sitter rakt ovanför en, det blir liksom en omvänd effekt om man jämför med att hålla en ficklampa under hakan.
Gör om gör rätt säger jag bara!
Jag vistas helst inte i provrum, det är nåt fel på både belysning och speglar där!
Kristina och Eva-Lotta; jag granskade mig i spegeln hemma. Det är nog lika illa där faktiskt:)
Jag tillhör dem som i stort sett är nöjd med mitt utseende. Nöjdheten kanske beror på att jag sällan granskar min kropp i spegeln och när jag väl gör det ser jag till att inte ha glasögonen på mig. ;)
Jag är 45,5 så jag är närmare 50 än 40 ��. Det jag inte gillar är rynkorna mellan brösten och dom grå håren som smyger sig på Sen alla valkar och hängpattar det är jag ok med ��
/Meit
Lacka tånaglarna är bra! Det kör jag alltid på. Sen - jag är äldre än du - så är det faktiskt lite knepigt med åldrande. Jag minns att jag läste en bok av Nora Ephron, där hon väldigt ingående skildrade hur hon och väninnorna satt och jämförde sitt kroppsliga förfall, och jag kände mig så förvånad, för dom var betydligt yngre än jag och uppfattade tydligen redan där att dom hade motsvarande 'problem' med sina kroppars förändring, halsen och rynkorna mellan ögonbrynen och så. Och jag har än så länge ungefär samma hårfärg, som jag haft hela livet. Jag inser att när det grå kommer mer tydligt, så kommer jag inte att vara helt bekväm med det och nej, jag kommer inte att färga, för ofta blir det fel mot huden ändå. Men man får öva på acceptans och inte gå in för ofta i provrum.
Annika; vad skönt! :)
Meit; haha, det låter bra!
Tigerliljan; du har rätt, man få öva på acceptans ... Det är ju som det är och att förändra sitt ansikte som många gör idag, tycker jag själv bara gör det värre.
Fab and 55 - älskar bara det uttrycket!
Så klockrent. Och, varenda gång jag träffat dig, så du.
Elisabet, tack!
Skicka en kommentar