Det är så märkligt det där

att före en viss gräns i manuset så är det en kamp för att komma någonstans, men när man har passerat den där osynliga linjen så rinner det bara på.
Det är samma sak för mig i varje manus.
Första fjärdedelen rinner på, sedan går det trögt lika länge och lite till, sedan rinner det på sista kvarten mot slutet i en perfekt och välavvägd hastighet.
Vad är skillnaden, tänker jag. Det sitter ju bara i mitt huvud.
Hade jag vetat exakt hur mina historier skulle utvecklas skulle jag skriva mitten först. Ta tag i det trista direkt så att jag sedan kunde flyga fram med inledningen och slutet.

I alla fall.
Nästa fredag, 16:e mars, ska det vara klart, vilket betyder att jag allra helst vill vara klar på tisdag så att jag kan redigera onsdag, torsdag och kanske halva fredag. Lördag är jag på en bibbla i Norrköping och då ska det såklart vara skickat redan.

Om jag sedan har slängt ut trådar som jag inte löser under min första korta redigering så har det inte med något annat att göra än att jag har blivit blind för mig egen text, men det kommer ju förlaget att se såklart.

Jag skulle aldrig rekommendera en debutant att redigera så här lite innan hen skickar in manuset till ett förlag, men för mig funkar det. Det blir ändå ändringar och eftersom det är mitt första ungdomsmanus kommer det säkert andra påpekanden än jag är van vid från teamet på Forum.

Jag kommer förstås att bli tokig, arg och irriterad när jag få feedback, men det är bara för förlaget att strunta i för jag morrar ju bara ensam hemma i soffan. Det går snabbt över för jag vet ju av erfarenhet att det gynnar slutresultatet som från och med då är det viktiga.
Men som debutant hade jag varit som sagt varit så noggrann som jag kunnat, trots att det blir precis lika mycket redigering i ett sådant manus (kan vara bra att veta).

Just nu är det enda viktiga vad jag själv tycker på första genomläsningen på onsdag.
Vad alla andra ska tycka bryr jag mig om dagen efter.

Bok nio.
Vilken grej.

Tian börjar jag skriva på den 19:e mars. Det finns inte något som helst utrymme för ledighet utan jag slänger mig på nästa direkt.
Men min skrivlust har inte dämpats ett dugg. Jag ser oerhört mycket fram emot att få påbörja nästa vuxenroman (även om jag bävar för mittenpartiet ...)

Nästa år är det tio år sedan jag debuterade och då kommer också, om allt går som vi har planerat, min tionde bok ut.

I år (när Ett oväntat besök kommer) vill jag inte har någon releasefest (det hade jag inte på tredje Sonjan heller) men kanske nästa år. Vi får se. 10 år 10 böcker kan ju vara något att fira.

Nu ska jag sova mig i form för kvällen release hos Annika på Norstedt.
Wohoo.