Idag är jag trött som i sömnig.

Ändå sov jag nog 7,5 timmar, men hade kanske behövt en stund till.
Jaja.

Jag slogs just av vilken skillnad det är på min hud nu och innan jag solade den. Jag har inte ett eksem kvar och det bekräftar väl bara min tes om att jag trots allt fortfarande har lite psoriasis (även om det mesta faktisk är borta, peppar peppar) eller i alla fall någon form av eksem som dör (eller somnar) av sol. Ingen klåda, inga konstiga fläckar och annat som jag  har på vintern.
Så himla skönt.

Nu jobb några timmar innan intervjun klockan 15.
Sedan har jag bjudit hit Jonathan men han har varken sagt bu eller bä. Utan honom tittar jag nog inte på matchen för det blir för spännande när jag är ensam. Det är samma sak med filmer. Gärna spänning när jag har sällskap, no no när jag är ensam.

Det var tisdagsrapporten från förorten. Ungefär lika upphetsande som alla andra rapporter.
Hellbergs värld som tv-program skulle nog vara toppen för stressade människor. Man får följa mig från köksbord till skrivstol, tv-soffa och säng. Jag pratar ibland  i telefon, och någon gång kommer en person hit på en fika.
Lugnt och fridfullt. Ingen musik, bara mitt eget småmuttrande.

Jaja.

Jag har köpt en klänning, och för hundrade gången har min mamma frågat om jag inte har köpstopp.
Nä, det sprack, kan jag meddela.
Hade jag gått ned en storlek i vikt som var planen hade det förstås sett annorlunda ut. Men nu har jag i alla fall köpt en ny röd som jag ska ha på någon fest i höst. Tajt, vilket förstås är livsfarligt eftersom jag plötsligt kan få för mig att jag inte är fin i den. Men jag chansar. 10 böcker på 10 år förtjänar något fint.

Nu så ska jag skriva på bok 11.
Tjohej!