Tänk om man får leva så länge? Då vore det nog bra att redan nu göra något åt kroppiloppen som segar sig upp ur sängen på morgonen och som sedan värker både här och där.
Jag pratade med en kompis om det igår, och vi är många som har ont.
Jag längtar intensivt efter höstens träning, när jag inte ska jobba lika pressat som jag har gjort nu. Då ska jag "bara" redigera, men kommer inte att ha samma tidspress som jag har känt att jag har haft i år.
Kommer man in i träningen, som jag har gjort periodvis, så är det inget som får störa den. I oktober har jag mycket resor inom landet, i november någon enstaka som det ser ut just nu, men jag tror att jag kan kirra träningen ändå. Jag behöver verkligen det!
Min handled är betydligt bättre, och trots att jag är ledig idag tänker jag nog ändå skriva ett kapitel innan jag börjar packa väskan. Det ska bli mulet sägs det. Fan trot. Solen strååålar ute.
Det är ju ingen som helst brådska till Arlanda och det mesta är ju klart utöver packning och hårtvätt, så utöver lite jobb, hinner jag nog till och med ett kapitel ur någon bok innan jag drar.
Blir det någon försening i morgon hoppas jag att man får reda på det tidigt så att jag kan behålla hotellrummet, men håll en tumme för att vi går på tid.
Det var det, den här söndagen.
(Resan till Cypern följer ni bäst på instagram, men ni har sett det förut och det blir inga utsvävningar. Jag i en säng eller i en stol i receptionen. Där har ni bilderna.)
2 kommentarer:
De som blir så där vansinnigt gamla verkar alltid vara pigga och aldrig dementa. Vi andra faller väl ifrån lite tidigare.
Har precis läst ut "Ett oväntat besök". Så bra!!!
Hoppas du får en underbar vistelse på Cypern :)
Skicka en kommentar