Inte vilken måndag som helst.

Giraff, högtalare, trött orkidé, lampa som lyser hela natten och en bukett plastblommor. Där har ni min utsikt.

Dels flyttar Simona in i sin nya lägenhet, vilket gläder mig för hennes skull eftersom hon har väntat så på att få göra det. Jag minns ju själv hur det var att bo i kappsäck några månader i väntan på en lägenhet. Jag gjorde det i slutet av 2013 (tror jag att det var) och minns glädjen när jag flyttade in i lägenheten i Fagersjö. Som jag älskade den lägenheten. Planeringsmässigt var den bättre än den här tack vare att den var större. Men läget på den här i Farsta är förstås mycket bättre.

Well,

Jag förstår henne så väl!

I morgon eftermiddag ska jag åka dit och titta.

Annars är den här veckan början på sex hela dagar av redigering. Det känns som en evighet, vilket det inte är men det är i alla fall oceaner av tid som jag hittills inte har haft.

På söndag är det ett stort evenemang med TidningenSkriva, där väl hela Sveriges feelgoodskrå är närvarande och på måndag åker vi på filmresa till London i två dagar. 

Jag ska återigen dra på mig peruken och bli den något finlitterära reportern på Kulturen. Frågan är väl om jag vågar det redan på flygplatsen. 

Vi får se. 

Det var det.

Bara jobb.

Hurra!