och vi kan konstatera att jag inte har gjort någonting alls.
Jag har betat av några böcker, ett par har jag läst i papper, ett par har jag lyssnat på, men det var inte planen. Jag skulle läst betydligt mer.
Jag har inte varit på någon badstrand, inte tagit någon utflykt, inte sett mig om i Sverige ... som jag hade tänkt. Istället har tre veckor bara gått.
Däremot har jag inte ägnat mig åt manus och det är bra, för jag behövde ju vila från det.
Den här sista officiella veckan (som kan bli fler veckor eftersom jag inte vet när redigeringen av Flanagans 3 startar) tänkte jag storstäda. Ett rum i taget. Rensa, slänga och stuva undan. När jag vanligtvis städar så dammar jag alla rum först (alla två) sedan dammsuger jag och sist tvättar jag golven.
Nu blir det seriösare.
Jag börjar i morgon med badrummet. Badrumsskåpet är så fullt och förmodligen är hälften utgången skit. Sedan behöver jag något med skaft så att jag kommer åt att tvätta kaklet. Jag ser att det är dammig och smutsigt längst upp och över skåpet.
I vardagsrummet måste jag spackla och måla efter en misslyckad borttagning av en krok men det tar jag den dagen jag ska storstäda där. Färg och pensel har jag, men inte snabbspackel.
Det kommer nog att ta längst tid eftersom vardagsrummet sitter ihop med köket, så två dagar har jag reserverat till det.
(Min väninnas farmor sa alltid att hon skulle tvätta ned till exempel köket, så det är den ambitionen jag går in med här. Allt ska ned från väggarna och dammas av. Väggarna ska dammsugas, skåp ska torkas ur ... ni fattar ambitionsnivån på det här projektet.)
Sedan en dag till sovrummet och en dag till min stora garderob som man kan gå in i. Där landar mycket.
Två timmar borde räcka till hallen, som jag tar sist av allt.
Typ så, den här veckan när värmen väl ÄNTLIGEN försvinner?
Visst var det här ett djupt och härligt inlägg? Det sa så mycket, gav så mycket, var så generöst på något sätt.
Jag är så nöjd, måste säga.
Ni fattar att jag skojar.
Men om två år (nästa gång ska jag ska storstäda) kan jag se att jag här, i augusti 2020, faktiskt hade en plan.
Tjohej!
Mina föreläsningar.
Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.
Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.
Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.
Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.
För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.
Bokning sker via Författarcentrum
2 kommentarer:
Håller du planen blir jag imponerad!
Jag också. Det sprack redan idag :)
Skicka en kommentar