Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 15 februari 2021

Finstämd och varm berättelse


 är inget ni någonsin kommer att se i en recension av mina böcker. Någonsin, skulle jag tro. 

Feelgood kan verkligen vara många olika saker och många är säkert finstämda och varma, andra fartfyllda och roliga, en tredje kategori kanske är romantiska och en fjärde underhållande. Jag vet inte riktigt om jag har några återkommande adjektiv om mina, det skulle vara ordet starka då. Starka kvinnor. Ett begrepp jag är rätt trött på, även om jag fattar vad man menar såklart. 

Men det låter som om världen består av kvinnor som inte är starka och att jag har hittat karaktärer som sticker ut, men det är nog snarare tvärtom – i min värld i alla fall. Man är väl allt det där tänker jag: stark, svag, mitt emellan. 

Män beskrivs aldrig så, eller har jag fel? Pratar man om en stark man är det muskler man tänker på, eller hur? Inte att de klarar sitt eget liv, som kvinnorna i mina böcker gör ...

Jaja. Några återkommande adjektiv om mina böcker, såsom Finstämd och Varm, vet jag faktiskt inte om jag har tänkt på. Underhållande, möjligtvis. Och varför jag tänkte på det nu vet jag inte heller. Men i huvudet letar jag ton till nästa romanserie och det kanske är det som spökar. Finstämd och varm är ju på sätt och vis en ton.

Jag vet ungefär vilken historia jag ska berätta den här gången, men däremot inte hur. Och det maler i huvudet. Jag vill göra något som är lite nytt för mig, så mycket jag nu förmår att förnya mig. 

Min tro är ju att vi har flera olika berättartekniker inom oss och att det "bara" gäller att hitta rätt för just den romanen. Alla mina, utom Laholmsflickan, är ju skrivna på samma sätt. Det gäller att börja rätt, tänker jag. Då kommer eventuellt det där "nya" automatiskt. 

Den här veckan har jag i alla fall tänkt att jag ska börja planera nästa roman, som i att börja titta på en del material jag har här hemma redan. Fundera på vilka jag behöver prata med, läsa, tänka mer på upplägg. Jag måste kolla kontraktet men tror att jag har deadline för första manus den sista september. Det vore tippetopp om jag kunde börja skriva första maj. 

UT KOMMER MAN JU INTE, så jag har ju inget annat som stör framöver. Vanligtvis planerar jag för 3 månaders romanskrivande, nu har jag 5 vilket ju är vansinnigt lyxigt. 

Jaha, det var tankarna från Farsta denna måndag förmiddag. Hoppas att ni får en fin vecka!





Jag tillbringar oroväckande mycket tid med att googla skor. De här från Dolce & Gabbana är superfina!


2 kommentarer:

Annika Estassy sa...

Vad roligt med ett nytt projekt! Och spännande att se vilket grepp du tar den här gången.

Åsa Hellberg sa...

Ja, och svårt. Fast det är ju utmaningen såklart.