Området där i Bromma på gränsen till Sundbyberg är toppen eftersom det är så nära till Jonathan (och många vänner), jag ska bara ha tålamod tills den bästa för mig dyker upp. Förhoppningsvis kan jag ha tur att komma först igen.
Fast det är verkligen ingen brådska. Det är jag som har lite myror i kroppen sedan jag blev ensamstående utan barn och katt hemma. Det hade jag aldrig när jag bodde med Jonathan och Misse. Och just nu har jag inget att se fram emot (inget deppigt, jag menar resor och sånt som just nu är omöjligt) och det gör nog krypet lite värre tror jag.
JAJA. Jag har mina böcker, det räcker väldigt långt.
Idag har jag kollat i gamla fotoalbum. Bland annat mormors. Det har jag sett i med henne tusen gånger. Hon tittade ofta på sina gamla bilder från Köping där hon föddes. Mamma skickade med en stor påse gammalt kul när jag var hemma senast.
Nästa vecka kommer manuset tillbaka, då blir det finlir på riktigt. Jag har möjligtvis ett par trådar jag aldrig knöt helt fast senast, så det kommer jag att göra i den här omgången.
Ikväll är det Mello.
Hurra!
2 kommentarer:
Det är ju viktigt att det känns rätt!
Ja, precis!
Skicka en kommentar