Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

lördag 20 februari 2021

Jag blev erbjuden lägenheten jag pratade om för några inlägg sedan.





Lördagsmiddag med otroligt söta och goda jordgubbar. Så gott tillsammans med Chèvren och Butternutpumpa. Jag har också på lite melon och grönt. 

 Men jag kommer att tacka nej till lägenheten. Dels blir det för dyrt eftersom den är inflyttning redan 1 april och jag har 3 månaders uppsägningstid här, och om det ska vara värt de extra pengarna skulle den behöva vara mer perfekt: ingen insyn och parkering utanför dörren. 

Jag älskar min skog här. Ingen kan se in, inte ens en gnutta, och det är så skönt!

Området där i Bromma på gränsen till Sundbyberg är toppen eftersom det är så nära till Jonathan (och många vänner), jag ska bara ha tålamod tills den bästa för mig dyker upp. Förhoppningsvis kan jag ha tur att komma först igen. 

Fast det är verkligen ingen brådska. Det är jag som har lite myror i kroppen sedan jag blev ensamstående utan barn och katt hemma. Det hade jag aldrig när jag bodde med Jonathan och Misse. Och just nu har jag inget att se fram emot (inget deppigt, jag menar resor och sånt som just nu är omöjligt) och det gör nog krypet lite värre tror jag.

JAJA. Jag har mina böcker, det räcker väldigt långt.

Idag har jag kollat i gamla fotoalbum. Bland annat mormors. Det har jag sett i med henne tusen gånger. Hon tittade ofta på sina gamla bilder från Köping där hon föddes. Mamma skickade med en stor påse gammalt kul när jag var hemma senast.


Gamla Hellbergsdamer.  Morfars mamma till vänster och moster till höger.



Här kunde man köpa stort hus på Manhattan någon gång på 30-40 talet skulle jag tro. 30 000  dollar. Ett fynd. Det här låg i samlingen från mamma, på andra tidningssidan var något om en släkting men det här var kul tyckte jag.  Man undrar ju lite vem som sålde och vem som köpte. Och hur det ser ut där idag. 

Nästa vecka kommer manuset tillbaka, då blir det finlir på riktigt. Jag har möjligtvis ett par trådar jag aldrig knöt helt fast senast, så det kommer jag att göra i den här omgången. 

Ikväll är det Mello.

Hurra!



2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Det är ju viktigt att det känns rätt!

Åsa Hellberg sa...

Ja, precis!