Mina föreläsningar.

VAD JAG GÖR UNDER FÖRFATTARBESÖKEN

Föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.

Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.

Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.

Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.

För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.

Bokning sker via Författarcentrum

ALLT INSTÄLLT I NULÄGET.

Deltar gärna digitalt, och även dessa bokningar går via Författarcentrum.



”Med sin åttonde roman Ett oväntat besök befäster Åsa Hellberg sin position som en av landets bättre

feelgoodförfattare.” BTJ


”Varm och välskriven feelgood, en mustig story med överraskande och allvarliga vändningar. Jag bedåras ...”TTTTTara



”Det finns vissa böcker man bara sugs in i direkt. Åsa Hellbergs Välkommen till Flanagans är en sådan bok. Längtar så efter nästa del!!” - Bokmoster

”Det har gått några dagar sen jag slog ihop boken… WOW! Jag tänker inte recensera, mer än att säga till er att detta är en bok som absolut inte går att lägga ifrån sig förrän sista sidan är utläst och att du då blir galen eftersom du absolut inte ville lämna Fjällbacka eller London!” - Kustboktanten

”Hellbergs senaste bok är en riktig feel goodpralin. Som en blandning mellan hennes Sonja-böcker och SVTs tv-serie ”Vår tid är nu!” - Mediaknarkarn

”Åh nej, den är slut … Hade kunnat, och verkligen velat, sträckläsa den förra helgen men tvingade mig att hushålla med den så att den räckte hela veckan! Tack och lov att det är första delen i en serie - vill ha del 2 nu!" - Bokmalenmalin

"I välkommen till Flanagans öppnar Åsa Hellberg portarna till hotellet Flanagans. Hon bjuder samtidigt in till Fjällbacka och London 1949 och kring 1960. Och hon gör det så bra! Jag älskar kvinnorna på Flanagans, drivet i berättelsen, miljön och (sist men inte minst) omslaget!" - Bokenanna


ANDRA DELEN AV FLANGANS, KVINNORNA PÅ FLANAGANS, KOMMER 1 JULI.

torsdag 25 februari 2021

Det verkar vara väldigt svårt


 att förstå att man ska hålla avstånd. Jag såg ett blogginlägg här hos mig från den 11e mars förra året och redan då hade jag fattat. Nu är jag högst normalbegåvad, så vad är det folk inte fattar? Hur svårt kan det vara? Det är som vi är totalkorkade om inte FHM eller regeringen talar om för oss EXAKT vad vi ska göra. Vi fattar inte munskydden, vi fattar inte trängsel i butiker, vi fattar inte resor. Vi måste ha beskrivningar värre än Ikeas monteringsanvisningar. Armlängds avstånd (du en armlängd, jag en) måste beskrivas i centimeter.  

Det var dagens frustration.

Igår gjorde någon en kopia på mitt facebookkonto fast med en ny såpass dålig stavning av mitt namn att bara 6 pers gick på det. Många hörde av sig och sa att de hade fått länkar att klicka på, att jag hade skickat vänförfrågningar.

WELL. BLUFF!

Av någon helt obegriplig anledning tycker Facebook att kontot är okej. Det strider inte mot några regler att sno all info från ett annat konto och utge sig för att vara någon annan, tydligen. 

Nu har jag i alla fall skaffat nya lösenord och tvåvägsverifiering, vilket väl betyder att de inte kan komma över själva kontot. Däremot kan de förstås sno allt som ligger där, som bilder och sånt som jag har öppet. De kan uppenbarligen också använda mitt namn (felstavat) och mina porträttbilder. 

Men jag är aldrig på FB så jag väljer att strunta i det. Jag hetsar mer upp mig över korkade journalistfrågor om pandemin. 

Jag hoppas att ingen av mina vänner på FB råkar illa ut , om de nu  skulle klickar på länkar som man ALDRIG ska klicka på. Men ansvaret ligger inte hos mig, jag kan ju inte förhindra sådant tyvärr.



Den här ska tömmas.

Idag fortsätter jag rensa. En bokhylla ska tömmas, rensas och det som blir kvar flyttas in i förrådet. I kväll kommer en ny matta, som jag hoppas ska passa i vardagsrummet vilket betyder att de gamla favoritryamattorna från IKEA får vila i källaren så länge. Jag är rätt säker på att jag kommer att plocka upp dem igen någon gång. 

Det var det. Torsdag. Tjohej.






Inga kommentarer: